Petra Månström
Foto: Colourbox.
Tänkte i det här inlägget ge mig på en titt i spåkulan – efter att ha levt i löparbubblan i snart tre år har jag ju skaffat mig en hyfsat bra koll på trendsvängningarna i den här sporten. Och jag vågar påstå att vi är på väg mot en tid då vi rör oss bort från träningsprogrammen som har utformats av före detta elitlöpare och istället hittar våra egna vägar. Vägar som beror helt på hur livet ser ut i övrigt, där tid ofta är en bristvara och stress är ofta förekommande.
Har sett många sådana exempel i min omgivning. Folk som har testat att träna inför maran enligt ett program de har köpt, men eftersom personlig uppföljning och anpassning saknas har de ofta lagt ribban för högt och satsningen resulterar i skador och påtvingad löpvila. Andra som liksom jag själv har kört stentuffa kvalitetspass som ofta är direkt tagna ur elitens träningsupplägg – utan motionärsanpassning vad gäller intensitet eller längd. Man märker att det funkar ett tag, man blir snabbt bättre – men sedan kommer platån med skador och bristande motivation.
Men nu har löparboomen pågått så pass länge att folk har hunnit gå igenom ett antal skadeperioder och i många fall dragit lärdom av det. Det går helt enkelt inte att direkt applicera elitens träningsmetoder på sig själv – såvida man inte har en mycket god grund och gott om tid till vila och återhämtning. De som inte inser att de måste byta spår och istället kör på som vanligt kommer tyvärr förr eller senare att tvingas göra uppehåll i sin löpning.
Det ÄR skillnad på en person som tränat löpning sedan barnsben och någon som rest sig ur soffan och tagit sig an maran vid högre ålder – och det tror jag att vi är på väg att inse. Framtidens löpare kommer springa mer genomtänkta pass och inse att en tur på cykeln eller några varv i simbassängen är både bättre och smartare än slitsamma ”junk miles”. Och med tiden och efter ett antal skadeperioder blir vi allt bättre på att utforma egna träningsprogram anpassade efter just våra förutsättningar.
Det är i alla fall vad jag tror (och hoppas). Vad tror du?