Petra Månström
Madeleine Lenke bor i Florida och sprang sitt första maraton tidigare i år, Stockholm Marathon. Foto: Privat.
Veckans löpare är Madeleine Lenke, som bor i Florida, USA, med sin sambo och deras papegoja. När jag inte springer så håller hon på att ta en examen i matematik, undervisar och tycker om att fotografera.
Hur ofta springer du?
– Fem-sex dagar i veckan.
När och varför började du springa?
– Drömmen om ett maraton har funnits länge. I oktober förra året beslutade jag mig äntligen för att göra en ordentlig anstränging. Jag anmälde mig till Stockholm Marathon och började träna upp mig för att kunna följa Anders Szalkais maratonprogram som startade i december. Det är ett av de bättre besluten jag någonsin tagit. Löpningen har fört med sig mycket positivt.
Hur reagerar du om du blir tvungen att ställa in ett planerat löppass?
– Löpningen har blivit en så självklar del i planerna för dagen att jag sällan missar ett pass. Visst händer det att jag får ställa in då och då, men det gör faktiskt inte så mycket och jag ser det snarare som en ”extra vilodag” än ett ”missat löppass”.
Vilka typer av pass springer du helst?
– Tävlingar är ju absolut roligast. Jag älskar stämningen före start. När det gäller träning så springer jag helst långpass. Långpassen ger en till synes motsägelsefull kombination av både lugn och energi. Det är något meditativt i den där repetitiva rörelsen att i kilometer efter kilometer sätta ned vänster fot, höger fot, vänster fot…
Tränar du helst ensam eller med kompisar?
– Ensam. Däremot händer det att min sambo cyklar fram och tillbaka på samma sträcka som jag springer. Det är roligt att få några peppande ord under passet och dessutom kan han serva med vatten och handdukar. Det går åt mycket vätska i det här klimatet. När jag springer längre, lugnare pass lyssnar jag ofta på ljudböcker och podcasts. Deckare håller igång mig på längre distanser. Det händer att jag tar en extrarunda bara för att höra ett kapitel till. Det är såklart väldigt roligt att prata om löpning med likasinnade, men jag är inte så intresserad av att ha sällskap på själva löpturen.
Har du något träningsprogram eller hur ser ditt upplägg ut?
– Oj, det är väl nu jag borde säga att jag tränar intervaller och backlöpning på tisdagar och torsdagar. Det gör jag inte. Jag har ett mycket enkelt upplägg – ett långpass i veckan med vila dagen efter. Resten är improvisation.
Ditt bästa ”komma igång”-tips?
– Börja med på att skapa rutin med regelbundna pass där distans och tempo till en början spelar mindre roll. Sätt upp ett mål med många delmål på vägen och hitta på en belöning vid varje uppnått mål.
Vilka mål har du framöver?
– För en tid sedan började jag springa för World Parrot Trust och har deras logotyp på mina linnen när jag tävlar. World Parrot Trust är en världsorganisation som arbetar med att skydda, bevara och rädda papegojor till det fria. Papegojor är fascinerande på många sätt och de är kanske de mest intelligenta djuren. Idag är tyvärr nära 100 av världens 350 papegojarter utrotningshotade. Min främsta målsättning är såklart att delta i så många lopp som möjligt för att få fler att uppmärksamma World Parrot Trust och det viktiga jobb de gör för papegojor i det fria. Att springa för en organisation som World Parrot Trust ger en extra dimension till både träning och tävling. Nu närmast i oktober väntar ett maraton i Tyskland och sedan ett i Florida i december.
Tränar du något förutom löpning? Vad i så fall?
– Styrketräning, stretching och ibland blir det en långtur på cykeln.
För information om papegojor i det fria och World Parrot Trust besök gärna deras sajt www.parrots.org eller den svenska Facebooksidan World Parrot Trust Sweden.