Petra Månström
Kasta dojorna helt? Aj, vad hårt gruset är! Men det är ju trendigt med barfota så bäst att bita ihop. Foto: Colourbox.
Är vi på väg att slå knut på oss själva i vår iver att slå rekord i multitasking? Nyblivna mammor springer maran dagen efter förlossningen och får ryggdunkningar på Facebook, vi går på diet för att kapa några sekunder på milperset och tvingar in sim- och cykelpass i redan kaosartade veckoscheman eftersom vi ju såklart vill rida lite på triathlonvågen.
I morse twittrar Vanessa om det här blogginlägget och jag inser att snubben inte bara har en poäng utan flera. Visst, det är långt ifrån alla som överdriver sin träning på det där viset men ofta är det ju de extrema som syns och hörs mest. Och då är det lätt att tro att de står för någon slags norm. Ett citat ur inlägget:
”Jag gör det enkelt för mig. Jag vet, efter att ha tränat hårt mer eller mindre hela mitt liv vad jag & min kropp mår bra av. Jag älskar pasta, feta såser, mjölk och bröd. Müsli, choklad och chips kan jag inte leva utan. Ibland behöver jag en karatefylla, röka ett par cigg & kedjesnusa för att rensa systemet och känna mig som en människa igen.”
Klockrent! Samtidigt måste ju var och en tänka efter vad de egentligen vill åstadkomma med sin träning. Vill man närma sig eliten krävs ju oftast en gedigen insats och ett gäng uppoffringar på många fronter. Men tänk på att inte ens elitidrottarna lever som asketer, åtminstone inte hela tiden. Vill man ”bara” se snygg ut naken och helt saknar tidsambitioner är det däremot snarare än fördel att ta en kaka till och lägga in lite fler vilodagar. Befinner man sig någonstans mittemellan dessa två extremer kan det bli knivigare. Man älskar sina väldämpade löpardojor men vågar knappt springa med dem av risk för att bli utmobbad av barfotafascister. Man gillar pasta men tänker att det kanske vore bättre och nyttigare att övergå till den där varianten som smakar blöt kartong.
Vad säger ni, ligger det något i det här eller är det bara nys?