Petra Månström
Sanna Kallur under svenska friidrottslandslagets mediedagar i San Diego tidigare i år. Foto: Ryno Quantz/Scanpix.
Är fortfarande i chock efter att sent omsider ha sett den omdiskuterade SVT-dokumentären ”Medaljens pris”. I filmen berättar bland andra Carolina Klüft, Christian Olsson och Sanna Kallur om friidrottens extrema träningsmetoder och hänsynslösa uppoffringar. Vi får höra Linus Thörnblad berätta om hur han levt på svältkost och offrat muskler för att bli lättare och se så slimmad ut som möjligt. Långdistanslöparen Susanne Grimfors led av så svår benskörhet att hennes ben helt sonika gick av – två gånger. Hon fick rekommendationen att sluta springa men säger i dokumentären att hon hellre dör i förtid än slutar med sin favoritsport.
Framförallt bland unga har skadorna ökat dramatiskt och orsakerna är för mycket träning, ofta enligt ovetenskapliga metoder och för lite vila.
Det här programmet gav mig en rejäl tankeställare. Jag tycker att det är nyttigt även för oss amatöridrottare att se det, för det ger perspektiv och nya, viktiga infallsvinklar. Varför tränar man egentligen? Vad är ett ”pers” värt och vill man träna för livet eller för ett visst lopp? Och ska man i likhet med elitidrottarna i programmet träna igenom en skada istället för att vila? Som sagt, se programmet och återkom gärna med dina tankar om det. Det finns här i 12 dagar till.