Träna hårt vs träna smart

Ibland vet man varken ut eller in – då är det lika bra att gå ner i brygga! Foto: Privat.

Innan jag träffade coach Ingmar var jag övertygad om att ju hårdare man tränade, desto bättre. Ingmar pratade istället om att ”träna där du är och inte där du vill vara”. Ett intressant ämne som min bloggkollega Kenth tog upp igår och som jag tänkte resonera lite om nu. För det första: hur ska man egentligen veta var man är? Bara för att man nyligen har sprungit milen på till exempel 50 minuter är det ju inte säkert att 5 min/km är milfarten för dagen, det beror ju på en massa faktorer. Se där – ännu en anledning att gå på känsla istället för tid. För det andra: man måste ju ibland utmana sig för att utvecklas, men att ständigt pressa sig och överskrida sin förmåga är knappast bra för utvecklingen. Man får sämre återhämtning och risken för skador ökar.

Så att enbart träna hårt och där man vill vara är alltså inte särskilt smart, allra minst mentalt. Men hur tränar man smart då? Man kan ju i alla fall spekulera runt det, men en sak slår mig när jag pratar med riktigt erfarna löpare och det är att de mer går på känsla än tid. Om kroppen säger att det är i 5 min/km jag ska köra mina tusingar för dagen så är det den farten som gäller – även om jag sprungit snabbare på tävling. Om en långpassfart på 6 min/km känns jobbig så sänker jag farten eftersom föresatsen var att springa just lugnt.

Men det är ju som bekant lätt hänt att man sneglar på andra och vad de gör – även om de inte nödvändigtvis gör rätt. Och samtidigt kan man ibland bli osäker på vad man själv håller på med. Eller som Ingmar brukar säga: ”Löpning är så – ena dagen fungerar allt och andra dagen vet man varken ut eller in.” Löpning i ett nötskal.