”I skolan var idrott inte alls min grej”

Veckans löpare heter Elisabet Wimark och är 28 år, bor i Solna och jobbar som organist. Hon leder körer och spelar orgel på gudstjänster, dop, vigslar och begravningar med mera. Är gift och kattägare.

Hur ofta springer du?

– Tre gånger i veckan när allt går som planerat.

När och varför började du springa?

– I skolan var idrott inte alls min grej. Jag kom alltid sist när man skulle tävla om vem som kunde springa 60 meter fortast. Men när jag slutat skolan och skulle försöka träna på egen hand upptäckte jag att det inte var så dumt att springa lite längre sträckor, upp till 5 km, om jag fick springa i mitt eget tempo. Det hade dock aldrig föresvävat mig att jag någonsin skulle ställa upp i något lopp. Men på initiativ av några kompisar sprang jag Bellmanstafetten, 5 km, på min 25-årsdag. Det var roligt men efteråt tog det nog ett helt år innan jag började träna igen. Och att springa längre än 5 km? Nej, det kändes oöverstigligt jobbigt. Men så en dag fick jag en startplats i Göteborgsvarvet 2011 i present av min käre make… Min första reaktion var: ”det går aldrig!” Men det var ju inte mycket annat att göra än att börja träna på allvar. Jag hittade ett bra träningsprogram på nätet som just var upplagt för att springa en halvmara, och så bokade jag in ett pass med en personlig tränare vid ett par tillfällen. Och efter ett par månader så visade sig att det ju inte alls var omöjligt att springa Göteborgsvarvet – tvärtom! Det var riktigt roligt dessutom!

Hur reagerar du om du blir tvungen att ställa in ett planerat löppass?

– Det beror lite på varför jag blir tvungen att ställa in. Tycker jag att jag inte har tid – då brukar jag tänka på ett citat som sitter uppe på gymmet där jag brukar träna: ”Den som inte har tid att träna får förr eller senare avsätta tid för sjukdom.” Det låter ju hemskt men det brukar få mig att inse att jag nog visst har tid att göra någonting. Hinner jag inte med att springa så långt som jag har tänkt, då kanske jag i alla fall kan ta cykeln till jobbet, eller göra några styrketräningsövningar hemma.

Vilka typer av pass springer du helst?

– Lugna distanspass, gärna i skogen. Då behöver man inte tänka så mycket utan bara låta fötterna lufsa på. Ibland brukar jag lyssna på en ljudbok eller någon bra musik medan jag springer. Jag har lovat mig själv att bara lyssna på ljudboken medan jag springer. Just nu lyssnar jag på en spännande deckare – så även om jag inte är så sugen på att ge mig ut och jogga så vill jag gärna höra fortsättningen på berättelsen, och då blir jag så illa tvungen att ge mig ut, oavsett väder och vind.

Tränar du helst ensam eller med kompisar?

– Helst tränar jag ensam, jag springer bäst när jag får hålla mitt eget tempo.

Har du något träningsprogram eller hur ser ditt upplägg ut?

– Just nu följer jag ett program som jag hittat på nätet, som går ut på att bli snabbare på 10 km. Det är tre pass i veckan under tolv veckor. Det är toppen att någon har skrivit ut hur man skall göra så behöver man inte fundera så mycket över det, utan det är bara att ge sig ut! Sedan finns det ju en hel mängd praktiska appar till mobilen som gör att man kan hålla reda på var och hur långt man sprungit och vilken genomsnittshastighet man haft, sådant gör ju det hela lite extra kul!

Vad är ”grejen” med löpning?

– Det är enkelt och effektivt. Man blir piggare och gladare.

Ditt bästa ”komma igång”-tips?

– Jag har ett favoritcitat: ”The world is run by those who show up”, alltså ungefär ”världen styrs av dem som dyker upp”. Jag tolkar det som att man behöver inte vara bäst för att uppnå resultat. Bara genom att dyka upp och göra något så har du gjort mer än vad många andra kommer sig för att göra. Man måste inte vara elitlöpare för att springa en halvmara – man kan jogga och gå om vartannat, bara man vågar pröva!

Vilka mål har du framöver?

– Närmast blir det Lidingö Tjejlopp (10 km) i september, som avslutningen på Tjejklassikern. Tidigare i år har jag genomfört KortVasan (30 km), TjejVättern (100 km) och Vansbro Tjejsim (1 km). Vi får se om det blir någon halvklassiker eller rentav någon ”riktig” klassiker framöver! Nu har jag i alla fall fått ett litet smakprov av hur det känns…

Tränar du något förutom löpning? Vad i så fall?

– Inför Tjejklassikern har det förstås blivit en del skidåkning, cykling och simning. I vanliga fall cyklar jag till jobbet så ofta jag kan (mest under sommarhalvåret), tränar på gymmet (det blir i gengäld mer under vinterhalvåret) och tar ridlektioner då och då!