”Jag kämpade för att orka en enda kilometer”

Veckans löpare, Cecilia Stålhandske, 28, bor i Vimmerby och jobbar som språklärare på gymnasiet. Foto: Privat.

Veckans löpare är 28-åriga språkläraren Cecilia Stålhandske från Vimmerby.

Hur ofta springer du?

– En period när jag tränar inför något lopp blir det cirka fyra löppass i veckan. Oftast en kombination av kortare och längre pass blandat med intervallträning. När jag inte tränar fokuserat inför ett lopp kan mängden variera, men minst två löppass i veckan brukar både huvud och kropp vilja njuta av,

När och varför började du springa?

– Jag började springa lite smått sommaren 2006, och då mest för att gå ner i vikt. Då kämpade jag för att orka en enda sammanhängande kilometer. Jag hade aldrig sprungit tidigare och var egentligen lite för lat för att tycka att det var särskilt roligt. Jag sprang i skogen och skrek högt när det tog emot, och mest troligt skrämde jag en och en annan pensionär på morgonpromenad. Med tiden hittade jag ändå en känsla i löpningen och desto mer jag orkade springa desto roligare blev det. Därefter hade jag ett uppehöll med löpningen, men hittade sedan tillbaka till det under sommaren 2008. Sedan dess har jag sprungit en del del och 2010 började jag satsa på att orka springa längre än fem kilometer. Första Tjejmilen sprang jag 2010 och har sedan dess sprungit både Tjejmilen och Göteborgsvarvet två gånger, tredje Tjejmilen blir i september.

Hur reagerar du om du blir tvungen att ställa in ett planerat löppass?

– Jag tycker att jag har hittat en bra mental balans och om jag behöver ställa in ett löppass tar jag det en annan dag. Jag har lärt mig att lyssna på kroppen och springer aldrig om benen inte känns fräscha. Jag planerar alltid min träning och om det blir så att något kommer emellan vet jag att jag kan träna en annan dag. Det fanns en tid när ett inställt pass var likställt med ångest, men jag vill inte att träning och löpning ska vara ett måste och har därför jobbat med den biten. Löpning ska vara roligt, en frihetskänsla. Inte ett ångestfyllt måste.

Vilka typer av pass springer du helst?

– Jag vill se mig som periodare. Ibland tycker jag mest om att springa långpass i skogen och njuta av naturen och musiken i öronen. Andra perioder tycker jag bättre om att utmana mig själv genom att pressa tider och träna intervaller. För mig handlar det nog om att hitta en variation av njutning och utveckling. Det är roligt att märka att man kommer framåt i utvecklingen, men det är också både skönt och nyttigt att springa för att springa.

Tränar du helst ensam eller med kompisar?

– När det kommer till löpning tränar jag helst ensam. Jag är helt beroende av att träna med musik i öronen, och därför fungerar det inte riktigt för mig att springa med någon. Däremot tränar jag gärna med en kompis i gymmet.

Har du något träningsprogram eller hur ser ditt upplägg ut?

– I början när jag sprang hade jag ingen direkt plan med löpningen, men numera har jag allt som oftast ett upplägg som jag följer. Exakt hur upplägget ser ut kan variera beroende på om jag satsar på att springa långt (t.ex. halvmara) eller något kortare och fortare. Jag har använt mig av Jogg.se som hjälp ett par gånger, men numera känner jag att jag har den kunskap jag behöver för att sätta ihop bra upplägg på egen hand. Att variera sig är bäst enligt mig. Intervallträning och backträning har gjort mig mer explosiv i benen, och de längre passen tränar uthålligheten. För mig är det en bra kombination, och även lustfyllt eftersom det tenderar att bli tråkigt att alltid göra på samma sätt.

Vad är ”grejen” med löpning?

– För mig handlar det om att vara ett med kroppen. När jag springer är jag aldrig någon annanstans än här och nu. Tid och rum försvinner. Jag är en person som tycker om att utmana mig och ta ut mig till max, och löpning är verkligen en träningsform som ger tillfredsställelse. Kanske för att jag så ofta känner känslan av att det är jag och ingen annan som får benen att springa på. Att vara ute i naturen är också en stor fördel. Att springa i duggregn kan vara något av det skönaste som finns. Tack vare löpningen har jag troligen sparat tusentals kronor på terapi. Man rensar hjärnan utan att tänka på att man tänker, och när man kommer hem igen känner man sig som ny. Fördel löpning!

Ditt bästa ”komma igång”-tips?

– Om man vill börja springa tycker jag inte att man ska kräva för mycket av sig själv på en gång. Har man inte sprungit tidigare är det bra att varva raska promenader med löpning. Man kan till exempel börja med att gå en minut för att sedan springa en minut. Med tiden kan man öka tiden och sträckan. Desto mer man utmanar sig själv och märker att man klarar av desto mer spring i benen får man. Det kommer på köpet. Allra viktigast är bra skor. Har man inte bra skor får man lätt ont i fötter och benhinnor och det kan leda till att man får ta paus i det man redan har åstadkommit. Viktigt är också att faktiskt njuta av det man klarar av och att ha roligt på vägen!

Vilka mål har du framöver?

– Målet för sommarträningen är att springa Tjejmilen på en tid jag känner mig nöjd med. Förra året tränade jag för att springa mellan 45 och 50 minuter, vilket jag gjorde ett par gånger under sommaren. Själv Tjejmilen tog jag mig i mål på 54 minuter, alltså en bit över målsättningen, men det var galet mycket människor och jag var helt nöjd. I år tränar jag för att slå förra årets tid, och hoppas på att komma i mål runt 50 minuter, trots många löparglada kvinnor. Det andra målet jag tränar för resten av året är att förbättra min tid på Göteborgsvarvet i maj (1.58).

Tränar du något förutom löpning? Vad i så fall?

– Förutom löpning tränar jag en del styrketräning, både tung styrketräning och pulshöjande cirkelträning. I maj körde jag en utmaning genom Fitnessfighten, vilket visade sig ha ett bra upplägg som var blandat med både kondition och styrka, vilket passade mig bra. Jag har hållit kvar vid den typen träning under sommaren. Jag varvar också med en del cykling på gymmet och raska promenader. Vad som framför allt har gjort mig till en bättre löpare är kombinationen löpning och styrketräning. Det har gjort mig starkare i kroppen och jag orkar ta i på ett annat sätt än när jag bara springer.

Kolla också in Cecilias blogg: http://lovedanceandlipstick.blogspot.com.