Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Sebastian Tegel

Veckans löpare heter Sebastian Tegel, är 32 år och bor i Bromma. Han arbetar som mjukvaruutvecklare, är gift och har två barn.

Hur ofta springer du?

– Jag försöker att hålla mellan tre och åtta pass i veckan. ”Viloveckor” är det tre eller fyra pass beroende av formkurvan, övriga veckor är det mellan sex och åtta pass.

När och varför började du springa?

– Hehe, ligger en rolig historia bakom detta. Tror att det var Stockholm Marathon 2003 då min blivande svärfar hade sprungit och vi satt och tittade på sändningen. Det var en reporter från TV4 som i princip inte hade tränat alls och som sprang in på runt 4 timmar. Jag kläckte ur mig ett ”Hur svårt kan det vara?” varpå min blivande svärfar tittade lite på mig (han hade sprungit på 5 timmar och 30 minuter) och gick in och anmälde mig till 2004 års upplaga… Lyckades inte riktigt med bedriften som reportern på TV4 gjorde, men sprang in på 4 timmar och 40 minuter och blev lite mer ödmjuk inför uppgiften. Har sedan dess försökt att förbättra mig vilket har resulterat i några års kontinuerligt löpande.

Hur reagerar du om du blir tvungen att ställa in ett planerat löppass?

– Beror på anledningen till att passet blir inställt. Sjukdom, då är det inte så mycket att orda om. Men om det är någon annan faktor så kan det nog bli lite gnissel. Man vill ju gärna komma ut på rundan, tiden är ju redan avsatt. Visst att ett missat pass inte gör så mycket formmässigt, men det är mer att rutiner bör hållas om man vill ha en bra utveckling.

Vilka typer av pass springer du helst?

– Försöker att variera mig så mycket som möjligt och springer alltifrån lugna joggar till ganska så hårda intervaller på mellan 200-3000 meter. Har inte provat 100-metersintervaller ännu, men det finns inplanerat. Långpass försöker jag hinna med ett i veckan, men det blir svårare då jag inte vill att frun skall behöva ta hand om barnen själv under en så pass lång tid som passet tar.

Tränar du helst ensam eller med kompisar?

– Jag springer gärna med kompisar eller med löpargrupper då det är lättare att ta i lite extra på framför allt kvalitetspassen. Men av rent praktiska skäl (läs tidsbrist) blir det ca 95-99% ensamlöpning.

Har du något träningsprogram eller hur ser ditt upplägg ut?

– Har under några år tittat på de träningsprogram som finns på Marathon.se. Har provat att följa dem slaviskt något år, sedan provat att modifiera lite efter behov vissa år. Men i praktiken tror jag på Anders Szalkais upplägg med pulserande träning vilket jag försöker bedriva i största möjliga mån. Sedan blir det två-tre kvalitetspass i veckan (beroende på hur kroppen känns), ett långpass och resten lugn eller medelhård distans. I dagsläget följer jag inget direkt program men har en övergripande plan för årets mål.

Vad är ”grejen” med löpning?

– ”Grejen” med löpning för mig är egentligen två saker. Nummer ett är att få komma ifrån vardagen och vara för mig själv en stund. Är nog lite masochist då det kan vara ganska skönt att plåga sig genom 400- eller 800-metersintervaller vilket ger en riktigt höjdarkick när formen börjar infinna sig. Och glöm inte bort den sköna känslan som man får när man har gjort någonting riktigt ansträngande och vet att det är bra för dig. Det triggar att försöka lite extra, till exempel att äta lite nyttigare (inte mindre, men nyttigare – man vill ju se bra ut för frugan ;-) Nummer två är att se de framsteg som jag gör som löpare. Ja, jag är en ganska tävlingsinriktad människa och har kanske inte det bästa humöret vid eventuell förlust. Att sätta upp mål och sedan se träningen inför och genomförandet är guld värt varje gång som det sätts personbästa.

Ditt bästa ”komma igång”-tips?

– Har haft förmånen att inte varit borta alltför länge från träning de senaste åren. Men jag kommer ihåg hur det kändes i början när det var riktigt trögt och tempot låg, i dagens mått mätt, ganska lågt. För mig var det den trigger som svärfar innebar i och med utmaningen för Stockholm Marathon 2004 som gjorde att jag fortsatte att träna regelbundet. Ett kort svar är alltså att anmäla sig till ett lopp och försöka få till en regelbunden träning, tempo spelar inte så stor roll, det kommer med tiden.

Vilka mål har du framöver?

– De närmaste målen är Lidingöloppet (under 2.15), Hässelbyloppet (vet inte riktigt vad som är realistiskt här men siktar ner mot 37 minuter) samt Bellmanstafetten med arbetskamraterna.

Tränar du något förutom löpning? Vad i så fall?

– Förutom lyft med litet barn så blir det lite styrketräning emellanåt, mellan ett och två pass i veckan. Sedan om det finns tid över blir det även lite golf.

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar