För vems skull tränar jag?

Varför tränar man egentligen? Värt att fundera på då och då. Foto: Colourbox.

Det är lätt att bli lite matt ibland. Man går in på Facebook eller annat valfritt nätforum och blir genast överöst av diverse träningsuppdateringar. Någon har kört snabbdistans på Stadion, en annan har klämt tusingar och en tredje har bränt av en 100+ km lång cykeltur. Dessutom är det ju semestertider så allt som oftast får man också veta att den och den minsann har kört TRE pass på en dag.

Ja, jag vet. Jag är inte bättre själv. Jag gillar också att skriva om min träning och få lite ryggdunkningar för det. När jag har flyt. Men just nu har jag en massiv svacka, såväl tränings- som motivationsmässigt och då blir man nästan förbannad när man ser alla fantastiska pass som avverkats. Och tanken slår en: vilar aldrig folk? Någon loggar ett simpass på sin ”vilodag” och en annan ”powerwalkar” sig genom sin träningsfria dag…

Det här har fått mig att fundera. Fundera riktigt ordentligt, på varför man egentligen tränar. Även om det ser ut som att jag tränar jämt eftersom jag driver en löparblogg och följaktligen skriver en hel del om träning blir det sällan träning varje dag och inte alls i närheten av de mängder som många i min omgivning underkastar sig. Vad flyr folk från? Är det ångest? Rädsla för att möta sig själv på riktigt? Sådant som smyger sig på om man till äventyrs skulle testa flera dagars vila?

Vet många som verkar ha löpningen som sitt enda sociala sammanhang. Sådant kan göra mig lite sorgsen. Missförstå mig rätt – det är fantastiskt att ha fina löparvänner (varav många har kommit att bli nära vänner som man umgås med i andra sammanhang också) – men det är nog både sunt och viktigt att ha olika umgängesytor. Jag vill liksom inte behöva känna mig ”tvingad” att springa bara för att det är det enda sättet för mig att komma ut och träffa folk. Och det är både uppfriskande och roligt att ha vänner som inte alls håller på med varken löpning eller annan träning. De hjälper en att få lite perspektiv på det man pysslar med.

Jag har fått mig en rejäl tankeställare. Har funderat mycket över varför jag tränar och för vems skull. Allt för ofta blir svaret ”för att det bara ska vara så” eller ”för att hålla igång bloggen”. Och då vet man att man är fel ute. Min mission den närmaste tiden blir att hitta tillbaka till det som gjorde att jag en gång tyckte att löpning var roligt. Hoppas att jag lyckas…