Bloggar, varumärken och samexistens

Magnus Uggla, en artist med ett väl inarbetat varumärke. Foto: Pontus Lundahl/Scanpix.

Ponera att en känd artist, säg Tommy Nilsson, skulle få för sig att vilja byta stil. Börja sjunga retstickesånger och köra med krulligt hår och pilotsolisar till. Ja, han skulle alltså vilja bli Magnus Uggla. Skulle det då vara rimligt att Tommy först kollade läget med Magnus, om han tyckte det var okej att bli ”plagierad”? Och om nu Tommy fick okej av Magnus kanske det vore sjyst att han på något sätt kreddade sin förebild?

Ni förstår säkert att ovanstående är en beskrivning av ett fiktivt scenario som skulle kunna leda till ett infekterat bloggbråk. Förmodligen bryr sig de flesta av er läsare inte ett dugg om detta, men jag tycker ändå det är kul att ge er en bild av hur diskussionerna kan gå i min bransch. Driver man en större blogg är man ju i mångt och mycket sitt eget varumärke. Att då ”låna” egenskaper från andra bloggare ses kanske inte alltid med blida ögon. Men det beror ju förstås på hur ”lånet” gick till.

Vad mer kan leda till konflikter i bloggvärlden? Jo, en så kallad ”länkdissning”. Det innebär att en stor bloggare i ett inlägg avsiktligt struntar i att länka till en annan stor bloggare – av en eller annan anledning. Osar det lite sandlådenivå om det här? Stämmer förmodligen. Men flyttar man scenariot till valfri arbetsplats – låt säga att någon snor en kollegas idé utan att hänvisa till källan – ja, då kan det ju också leda till konflikter. Jag lär mig fortfarande mycket om den här världen varje dag och det är kunskaper och insikter av vitt skilda slag. Och konflikter finns ju överallt, vare sig man vill det eller inte.

Hur funderar ni kring ert personliga varumärke?