Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Emma Nylén

Emma Nylén med sina klubbkompisar från City Runners under tävlingen Stockholm Trail i slutet av juni 2012. Foto: Privat.

Det kom ett mejl från Emma Nylén som jag gärna ville att ni alla skulle få ta del av – oerhört insiprerande:

Jag är en hyfsat nyfrälst ambitionslöpare, som fram till i vintras och under två års tid mesta dels sprungit för att ”hålla mig i form”. Med tidigare rutiner som att springa runt 5-7 km cirka tre gånger i veckan i samma lagom ansträngande tempo och utan någon som helst ambition på utveckling nötte jag på utan att egentligen ha något mål med min löpning.

Men under den senare hälften av 2011 hände något. Jag fick ett erbjudande via min arbetsplats att få en betald startplats till Stockholm Halvmarathon och på ren impuls anmälde jag mig till detta. Helt plötsligt upplevde jag att det fanns ett syfte och ett mål med att nöta på lite extra ute i löparspåren. Detta gav frukt. Stolt och med mycket support av min mer löparerfarne pojkvän klarade jag av de lite fruktade 21 kilometrarna på 1.54.32 och tyckte till och med att det var riktigt roligt.

Under hösten 2011 fick jag problem med ryggen och besökte en naprapat, Johan Lind på Friskvårdskollen. Han hade fått höra talas om att jag löptränade och berättade att han precis hade startat en liten löpargrupp för att få bättre kontinuerlighet på sin intervallträning och undrande om inte jag skulle vara med. De kallade sig för City Runners och bestod just då i startskedet av Johan och hans kompis Björn Larsson Gerdén som tillsammans kommit på idén med denna löpargrupp.

Jag bestämde mig för att ge det en chans och prova på ett intervallpass tillsammans med dem med premiär i skiftet november-december 2012 och sedan dess är jag fast. Under året som hittills gått har City Runners utökat medlemsantalet till ca 45 fasta medlemmar, skaffat egna medlemströjor, springer även distanspass under helgerna, skapat hemsida och Facebooksida, ingått sponsorsavtal, lottar ut eftertraktade startplatser till lopp och erbjuder andra schysta medlemserbjudanden.

Att varje tisdagskväll varje vecka i ur och skur springa olika intervallpass och distanspass ihop med andra härliga, inspirerande och peppande människor har gett min löpträning en boost och utveckling som jag inte trodde var möjlig. Jag fick upp helt andra ögon för min löpträning och syftet med att springa. Under 2012 är jag anmäld till elva olika lopp och har redan avverkat sex av dem. Jag springer numera mellan 3,5-5 mil i veckan och prövade för några veckor på det hittills tuffaste jag någonsin gjort genom att springa Stockholm Trails 21-kilometersbana i galet hård och kuperad terräng. ”Utmaning och energi” har blivit mitt ledord och jag har redan nu bestämt tillsammans med en kompis att vi ska anmäla oss till Amfibiemannen 2013.

Den snabba utvecklingen att gå från amatörlöpare till ambitionslöpare har även gett mig ett kall på min arbetsplats friskvårdssatsning där jag numera är delansvarig. Min ambition är att inspirera och få folk som tidigare inte tränat att komma igång, sätta upp mål och utmana sig själva. Genom att ha möjligheten att erbjuda de anställda fria startplatser i sportarrangemang och lopp, friskvårdstimme för träning, träningstips, rådgivning och kontinuerliga torsdagslunchlöpningar så har flera soffproppar och tidigare träningsvägrare lyft sig ur kontorsstolen och ser nu plötsligt egna syften och mål med att träna och röra på sig.

Vad skulle du ge för tips till dem som vill komma igång med löpning?

– Att hitta en utmaning eller ett syfte och mål med sin träning är mitt bästa tips för den som vill komma igång. Har man svårt att komma igång är att träna tillsammans med andra en otroligt bra morot. Det blir svårare att dra sig ur om man lovat någon annan, man triggar och peppar varandra, man har mycket roligare, tiden går mycket snabbare och man kan glädjas åt framgångar tillsammans. Träning ska inte behöva kännas tråkigt eller jobbigt.

För den som redan kommit igång med träningen är ett tips att sätta upp en veckoplan. Man sätter ett mål med sin träningsvecka, till exempel ”denna vecka ska jag springa 3-4 mil, köra ett intervallpass, ett lite kortare och snabbare pass, ett lite längre och lugnare pass och ett distanspass”. Variation i löpningen har för mig gett bästa möjliga utveckling. Inplanerad vila är viktigt eftersom det är en lika stor del av träningen att låta kroppen återhämta sig och komma igen. Lägg inte för hög ambitionsnivå i början och jämför dig inte med andra. Alla har inte samma förutsättningar och man kan bara utgå från sig själv när det gäller utveckling och prestation.

Vilka är dina närmaste mål?

– Mina närmaste två utvecklingsmål är att springa Stockholm Halvmarathon 2012 och milen i Hässelbyloppet på nytt personbästa. Däremellan kör jag några träningslopp som Midnattsloppet, Bellmanstafetten och Tjejmilen.

Och vilken är egentligen grejen med att sätta ena benet framför det andra?

– För mig är det bara att komma ut, sätta fart och klara av de mål jag satt upp. Belöningen är att man blir starkare såväl fysiskt som mentalt, bättre kondition och uthållning, tillfredsställelsen av att må bra, känna sig stark och lyckan vid varje avklarat uppsatt mål. Man blir lugn i själen. Alla har bra och dåliga dagar, toppar och dalar. Men flowet och känslan av vara oövervinnerlig som kan uppstå en bra dag med bästa möjliga förutsättningar är som lyckans julafton varje gång och är tillräckligt för att få mig att vilja fortsätta springa.

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar