Petra Månström
Susanne Johansson från Helsingborg är Veckans löpare. Foto: Privat.
Veckans löpare heter Susanne Johansson och fyller 50 i höst. Hon bor i Helsingborg tillsammans med sin man, sina två tonåringar och en hund. På en skola strax utanför Helsingborg arbetar hon som rektor.
Hur ofta springer du?
– Om allt följer planen tränar jag fyra löppass i veckan. Och så tränar jag ett corepass och försöker simma ett pass (men det blir inte alltid av…) Och eftersom vi har hund blir det många promenader också. Samt lite cykling när andan faller på…
När och varför började du springa?
– Jag började nog springa i 20-årsåldern, tror jag. Jag är simmare i grunden, men slutade (som så många andra) när jag var 15. Ett tag var jag tränare, vilket var jätteroligt, men så småningom insåg jag att jag fick ta tag i min egen träning om jag skulle må bra. Först varvade jag löppassen med träning på Friskis och Svettis, men efter några år (när jag var 27?) började jag löpträna på allvar. Och så kom barnen, vilket gjorde att jag fick andra prioriteringar ett tag. Men jag återvände till löpningen! Och när jag träffade min man, som sprungit en massa maror riktigt fort, fick jag ytterligare inspiration. Så blev det maraton, och så gjorde jag en Svensk Klassiker, och sedan har det rullat på… Det är svårt att säga varför jag började springa… Kanske för att det är så enkelt? Man springer precis när man vill, utan att någon minut hit eller dit gör att man missar sin träning. Eller för att det passar mig, som inte alls är explosiv utan istället vill hålla på länge? Jag vet inte. Men jag är fast!
Hur reagerar du om du blir tvungen att ställa in ett planerat löppass?
– Det är inte så farligt att behöva ställa in ett pass. Bara det inte händer för ofta, då kan jag bli stressad, eftersom det kanske bara går att få till ett eller två vettiga pass under en vecka. Men jag jobbar på att se det lite mer långsiktigt, och då blir ett pass inte så viktigt förstås.
Vilka typer av pass springer du helst?
– Långpassen är utan tvekan de pass jag gillar bäst! Jag har några olika rundor på 22-26 km som jag brukar välja bland till helgen. Asfalt!
Tränar du helst ensam eller med kompisar?
– Jag tränar helst ensam, men det är nog mer av bekvämlighet än något annat, för då kan jag verkligen bestämma själv när jag ska ge mig ut. Men jag har inget emot att träna med andra, bara de inte springer för fort!
Har du något träningsprogram eller hur ser ditt upplägg ut?
– Först nu har jag ett träningsprogram! För första gången i mitt liv kör jag intervaller! Två gånger i veckan gör jag det, samt ett pass på 15-17 km och så långpasset då. Dessutom försöker jag träna core (bålstyrka) en gång och simma en gång. Men jag prioriterar löppassen vid tidsnöd…
Vad är ”grejen” med löpning?
– Det är så himla enkelt! Bara på med skorna och ut. Och så är det min egentid. Nästan lite meditativt, faktiskt, att få låta tankarna flyta fritt. Eller att totalt koncentrera sig på fart, som man gör när man springer intervaller. Det
är också vila!
Ditt bästa ”komma igång”-tips?
– Det är jag dålig på… Kanske att bara göra korta pass, men pass som blir av? Många tycker nog också om att leta upp en kompis att springa med, komma överens om en tid och skriva in i almanackan, så att det verkligen blir av. Det är ju det avgörande!
Vilka mål har du framöver?
– Nu närmast är det Lidingö Tjejlopp, eftersom jag och en kompis håller på med Tjejklassikern. Sen laddar jag för att springa mitt sjätte maraton i höst, i Venedig i oktober, om kroppen vill. Och så är det Öppet spår i februari. Och så Göteborgsvarvet i maj…
Tränar du något förutom löpning? Vad i så fall?
– Jo, skidor på vintern blir det. Jag är med i IFK Helsingborgs skidsektion, och ska återigen åka med till Bruksvallarna i januari på fem dagars skidläger. Underbart kul! Och så försöker jag tappert hålla igång simningen. Jag har också börjat köra styrketräning, främst för bål och rygg, men överkroppen överhuvudtaget behöver jag jobba mer med. Jag är ju inte 20 längre… Men så länge jag kan vill jag vara aktiv. Jag har svårt att tänka mig ett liv utan träning. Det ger mig så mycket glädje, välbefinnande och lust.