Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Knäsmärtor som envist hänger kvar – en läsare får råd av Dan Leijonwall, idrottsläkare. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

Jag drabbades i höstas av löparknä för andra gången, även denna gång på samma ben som förra gången. De första gången så hjälpte det med ett besök hos sjukgymnast och stretchövningar för att jag skulle bli problemfri och jag höll uppe samma stretchrutin hela tiden efter varje löppass, men blev i höstas skadad igen. Smärtorna kom under ett långpass några veckor efter att jag sprungit Lidingöloppet och Stockholm Halvmarathon, som jag hade tränat ganska intensivt för. Jag slutade springa helt och började alternativträna med spinning, simning och crosstrainer. Besökte sjukgymnast och fick ett styrkeprogram för
benen som jag gjorde på gym 2-3 gånger i veckan, samtidigt som jag stretchade varje dag. Köpte även nya skor, utifall att problemen berodde på att mina gamla slitits ut (dock samma modell som tidigare).

Höll uppe denna rutin i tre månader, och knät blev bättre på det sättet att jag kunde gå till vardags och i trappor utan en massa smärta från knät, men när jag skulle börja provspringa på löpband så fick jag känningar i knät, inte samma smärta som tidigare men löparknät kunde ändå ”kännas” och då är jag inte trygg med att springa som tidigare, så jag slutade springa på löpband och bytte ut min sjukgymnast mot en naprapat som konstaterade att jag var riktigt snedvriden i ryggen. Efter flera behandlingar hos honom så kunde jag för första gången börja springa utomhus igen, dock med paus ca varannan kilometer för att stretcha ut benet. Trappade upp till 14 km då knät gnällde ifrån igen så det var bara att gå tillbaka till naprapaten för akupunktur och massage. Idag så tränar jag corestyrka och höftstyrka 2-5 gånger i veckan hemma med gummiband och pilatesboll, samt masserar sidan av benet lika ofta. Det känns som att jag borde bli bra snart men det blir jag inte. Kan få känningar i knät även under spinning, och de få gånger jag vågar mig på att springa utomhus (naprapaten har ju ”okejat” det). Men det är som sagt inte mer än känningar, upplever inte någonsin samma smärta i knät vare sig under eller efter pass, även om dessa känningar kan kännas även till vardags.

Min fråga till dig är hur ska jag gå vidare? Jag vågar ju inte börja springa ”på riktigt” igen så länge knät inte är 100 % bra. Samtidigt så verkar jag varken gå fram eller bak i min rehab och blir varken bättre eller sämre vad jag än gör. Tacksam för svar!

Vänliga hälsningar,

Sofia

SVAR:

Hej Sofia!

Du har en lång historia med besvär. Flera olika terapeuter har varit inblandade, var och en med sin enskilda teori om vad ”knäproblemet” handlar om. Du har fått en del olika behandlingar, och på sikt har du blivit bättre, såsom jag tolkar det.

Emellertid är förbättringen inom tidsramen för vad man kan tänka sig för spontanläkning under avlastning. Det som är bra är att du har tränat andra saker än löpning, och det som inte är bra är att besvären återkommit då du belastat i en viss grad. Det säger mig att man sannolikt inte kommit fram till den bakomliggande orsaken.

Min syn på idrottsskador är att de motsvarar skillnaden mellan krav och förmåga. Terapeutens/doktorns roll är att identifiera vilka krav som ställs och vilka förmågor som inte når upp till dessa. För att kunna bedöma detta behöver man ha ingående kunskaper om idrott och idrottsmedicin. Terapin bör gå ut på att träna dessa förmågor med sådan kvalité att det finns marginal i förhållande till kraven, mer om detta här och här. I ditt fall låter det, med den bakgrunden, som man famlat lite i blindo och ibland förfallit till symptomlindring som behandling. Jag tycker inte det är tillräckligt bra, i synnerhet då du ju har kvar dina besvär. Runner’s knee är enligt mitt sätt att tänka således inte ett ”knäproblem” primärt.

Men behöver tänka något steg till, i enlighet med ovanstående resonemang, för att kunna komma fram till vad som behöver göras. Sök igen hos din terapeut och diskutera dina besvär utifrån denna synvinkel (förutsatt att din terapeut har idrottsmedicinsk utbildning och erfarenhet), eller sök hos din idrottsläkare.

Vänliga hälsningar,

Dan Leijonwall, specialistläkare och ansvarig läkare för Stockholm Marathon
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar