Lite reflektion…

Mååååål!! Åkte Vasaloppet 2012 – en vecka efter att jag åkte Öppet Spår! Galet men kul. Pannbenet höll! Foto: Privat.

Har jag någon struktur i min träning just nu? Nixpix. Ibland kan jag bli lite stressad över att det är lite väl mycket ad hoc över tränandet. Tävlingar huller om buller, Vasadubbel i februari/mars, nu senast Stockholm Marathon och så Vätternrundan om bara några dagar – och jag som knappt har cyklat förut. Vansbrosimningen om några veckor och så Jubileumsmarathon som pricken över i:et. Ja, sen har vi ju fjällorienteringen Icebug 24 och Axa Fjällmaraton senare i sommar… Puh! Ingen ordning alls! För ett nyktert kontrollfreak som mig kan blotta tanken på röran vara överväldigande.

Men har jag roligt som aldrig förr? Jajemen, det kan ni skriva upp! Efter att 2010 och 2011 nästan helt gått i löpningens tecken är det så himla skönt att bara få hoppa på allt möjligt kul. Visst, mål som milen under 45 minuter och halvmaran under 1.40 får man skjuta på framtiden men herregud, tider är ju sekundärt. Dem kan man ta tag i när man känner för det.

För vem bryr sig liksom? Jag ska varken försvara Sveriges färger i OS eller tränar på så hög nivå att jag måste äta frukostgröten sittandes på cykeln till jobbet. Jag behöver inte planera in i almanackan att umgås med mina nära och kära en timme och tjugo minuter på kvällen. Jag tränar för att jag mår bra av det och ja, för att jag blir lite snyggare naken! Och vännerna och familjen har jag massor av tid över till.

Självklart prioriterar man som man vill, men just nu är det så himla skönt att bara vara totalt ostrukturerad. Och ni anar inte vilka spännande saker och möten det har lett fram till… Så mitt bästa råd till er alla är: våga vara spontana och testa nya saker – löpning är inte allt! Även om det är vansinnigt roligt.

Med extremt få långpass i benen – de längsta var Göteborgsvarvet och Prag halvmaraton – sprang jag Stockholm Marathon i förrförra veckan på nytt personbästa! Foto: Lars Nordström.

Snart – Vätternrundan! Med ungefär 30 cykelmil i benen – alltså lika mycket som hela loppet. Jajemen. Foto: Privat.