Petra Månström
Jag bryter säkert mot alla skriva (och oskrivna) cykeletikettregler som finns när jag iförd löparryggsäck och strumpor med fel grönt skaft poserar utanför Svartsjö livs & café med cykeln i högsta hugg… Foto: Maria Dahlquist.
Kraftprovet runt pölen rycker allt närmare och i ett desperat försök att kunna genomföra loppet med värdighet samlar jag nu cykelmil hejvilt. Cykelmänniskor i min närhet verkar titt som tätt ta sig ut mot Ekerö för att efter några svettiga mil på öns pittoreska vägar landa i solen framför ett smaskigt bakverk på Svartsjö Café & Livs. Så när min löparkompis (och numera också cykelkompis) Maria undrade var vi skulle cykla (och fika) föreslog jag självklart Ekerö.
Jag var lite nervös eftersom jag inte har cyklat så länge och Maria är en väldigt duktig cyklist, men vi hittade snabbt ett bra tempo som passade båda och hon fick äran att agera vindfång. Själv låg jag bakom på rulle och hade det riktigt bra. Vi susade förbi Drottningholms slott, Skå, Stenhamra, vackra Sånga kyrka innan vi slutligen landade på Svartsjö Café & Livs där det blev långfika i solen. Det var gott om cyklister på fiket – ungefär tre per kladdkaka :-) Kladdkaka med grädde, kokosboll och kaffe blev det för min del – mums! Börjar mer och mer förstå varför cyklisterna verkar blir så bitna av sin sport…
Dagens bästa nyhet var att jag knappt kände något alls i bakdelen – helskumt eftersom turen Stockholm-Uppsala och tillbaka tidigare i veckan var en smärtsam upplevelse för nämnda kroppsdel. Kan man bli ”härdad” så snabbt? Skumt, men bra i alla fall. Tack, Maria, för en toppenrunda! Nu är det bara att hålla tummarna för att jag överlever Vätternrundan…
Långfika med alla möjliga tillbehör… Hittade en påse isländsk lakrits också! Foto: Petra Månström.
72 km lång blev rundan till slut, med en snittfart på lite över 26 km/h totalt – men ganska mycket mer på de mindre trafikerade rakorna ute på Ekerö. Skärmdump från Garmin Connect.
Maria – snabb cykelkompis som hittade på Ekerö som i sin egen ficka! Foto: Petra Månström.