Stockholm Marathon 2012 – the story!

En fin läsare hörde av sig och skickade över tre bilder från igår som hennes sambo tagit vid målgången på Stadion. Stort tack! Foto: Lars Nordström.

Jag har sprungit Vällingbymilen i snöblandat regn och decimeterdjup modd. Jag har fjällvandrat med tält i tolv dagar med konstant regn. Vem kunde veta att de här erfarenheterna skulle komma väl till pass under dagens Stockholm Marathon, som går till historien som den upplaga med de kanske vidrigaste väderförhållandena man kan ha på en mara. Strax efter start var temperaturen nere i tre grader och steg sedan till fyra. Vinden låg på runt 10 m/s med byar upp till 18 m/s. Och regnet var ihållande och kraftigt.

Med de här förutsättningarna skulle ungefär 16 000 löpare springa 42,195 km på Stockholms gator tidigare idag. Undertecknad tog vid 11.45 plats i startfållan, iklädd sopsäck och med skor som redan var dyngsura. Och värre skulle det bli. Startskottet gick och löparna vällde iväg. Uj, vad trångt det var i mitt led – många sprang som kalvar på grönbete och kryssade hejvilt mellan framförvarande, långsammare löpare. Jag försökte hitta ett lämpligt tempo, men eftersom jag inte har tränat specifikt för maran nu i vår (enda tremilapasset inom överskådlig tid var utflyktsjoggen hem från bergspasset med Rune Larsson i Portugal i mars) var jag lite osäker på var jag skulle lägga mig.

Jag hade delat upp loppet i femkilometersblock och den första, som mestadels gick i nedförslut, blev kanske lite väl snabb. Men sedan hittade jag en skön lunk runt 5.20-5.25 min/km och kände att det här funkar väl ett tag i alla fall. Den avtalade vätskelangningen funkade inte riktigt som planerat, så det blev att jag fick dricka det mesta vid de ordinarie vätskeborden och där var det stundtals störande trångt. Men nu skulle ju det här bara vara ett ”fun run” så jag tuffade på, blev glad när publiken (som för övrigt var GRYM!!) uppmärksammade budskapet på mitt linne och stortrivdes fram tills att vi kom ut på Gärdet. Fy fanken vad det blåste där! Försökte hitta skydd bakom långa löpare men det kändes som att vinden kom från alla håll. Misär!

Halvmaran passerades på 1.52 och sen följde den där halvtrista och lite jobbiga (många mindre motlut) vändan ute på Djurgården. Regnet bara vräkte ner och mina vader började stelna till av kylan. Fick en del negativa tankar här och funderade bland annat på varför jag ställt upp i detta lopp. Som tur var hade jag laddat mp3-spelaren med massor av catchy 80-talslåtar, så humöret var ändå stabilt. På Söder Mälarstrand missade jag munnen när jag skulle hälla i mig buljong och allt hamnade istället på nummerlapp och övrig klädsel. Men men. Det var ju bara Murphys lag liksom.

Upp på Västerbron. Uj, en kastvind. Och tack Gud för nedförsbacken ner mot Rålis. Skakade bort stelheten ur armarna och fick nya krafter. Fina vännen Sara väntade med gel och massa pepp. Humöret steg ännu några snäpp. Vid Stadshuset kom den efterlängtade colakontrollen och samtidigt fick jag hejarop av någon som sa ”Jag läser din blogg, den är jättebra!” Kul! Inledningen av Torsgatans sega stigning gick bra, men sedan började benen stelna till på allvar. Nu fick jag slita lite, men det kändes ändå helt okej eftersom jag haft en ganska komfortabel resa hittills.

Odengatan kändes oändlig! Segt, segt. Nu ville jag bara hem. I mål och få på mig torra kläder. 39 km. 40 km. Passerade en massiv, finsk hejaklack. Fick ny energi när mp3-spelaren började spela Janne Lucas men stängde sedan av den. Nu ville jag uppleva slutklämmen utan musik. Hejaropen och den adrenalinstinna avslutningen inne på Stadion. Spurten kom av sig lite eftersom benen inte alls ville vara med längre. Lyckades skrämma upp dem i femminutersfart, men mer än så förmådde inte Månström den här dagen. Mer om loppet och elitens prestationer hittar ni här.

I mål på 3:50:18 (5.28 min/km) – nytt pers med över fem minuter och sanslöst nöjd! En liten stund senare var jag ombytt med torra, varma kläder och njöt av kaffe med mjölk och kanelbulle. En chipspåse, god middag, vin och lite godis senare börjar livsandarna återvända på allvar. GRYMT kämpat alla som sprang idag och en stor eloge till publiken som tappert hejade på oss!

Vi var ett gäng tappra maratonaspiranter som samlades för inför maran-peppträff i skydd av tältet där man delade ut bananer. Foto: Privat.