När löpning är som bäst…

Efter passet, med snabbskorna på. Fast på lördag tar jag de rosa racingdojorna. Foto: Privat.

Göteborgsvarvet på lördag så idag fick jag rådet att klämma in 2 x 10 minuter i halvmarafart i ett distanspass (totalt ungefär 10 km). Sagt och gjort: frågade en god vän om han hade lust att göra mig sällskap och så drog vi ut till Stora Skuggan, ett område som jag verkligen gillar att springa i. Det är naturskönt, behagligt trafikfritt och ofta gott om andra löpare. Idag var det dock väldigt lugnt vilket passade mig utmärkt. Efter en lugn uppjogg satte vi igång och sprang på var sin slinga så vi kunde möta varandra under intervallernas gång.

Försökte hitta ett tempo som kändes kontrollerat, lite ansträngande men inte flåsigt. Tänkte på löpteknik och andning, strävade efter att inte vrida kroppen i sidled och springa snyggt. En minuts joggvila och sedan på’t igen. Kändes bra även nu. Faktiskt skönt att få springa i en fart där man får ta ut löpsteget ordentligt utan att flåsa ihjäl sig. Helt enkelt löpning med värdighet. Det kommer bli fler sådana pass framöver, för efter Göteborgsvarvet börjar grundträningen. Det är nu grunden till sommarens bergslopp ska byggas…