Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Foto: Petra Månström.
Frågan är om det finns en bättre skola att härda psyket i än att starta en blogg på en dagstidningssajt? I synnerhet om man som jag skriver mycket om sin egen träning får man räkna med att folk har åsikter om det man gör. Man springer för långsamt, tränar fel, tränar för lite, tränar för mycket och ler för mycket på bilderna man lägger ut. Man pratar dålig engelska och är för utseendefixerad. Fine, visst får man en liten törn men det mesta rinner av. Man blir härdad. Egenskaper som är väldigt användbara i de flesta sammanhang, inte minst på lopp.
Jag har kompisar som gjort rejäla livsstilsresor och gått från lätt överviktiga rökare till vältränade och sunda löpare. Och omgivningens kritik låter inte vänta på sig. Sådant är väldigt fascinerande. Man får uppmuntran så länge man är lagom duktig, men blir det för bra så känner sig folk hotade. Så måste det ju vara. Om någon i ens närhet lyckas väldigt bra med något så blir ens egna brister mer påtagliga. Och man värjer sig genom att kritisera.
Njut av de positiva kommentarerna, ta till dig de delar av den negativa kritiken som känns befogad och bara radera allt det andra. Jag blir bättre och bättre på det. Snart nära nog oslagbar. Tänk vad de som skriver negativa kommentarer indirekt hjälper en fast det knappast var deras syfte…
