Veckans löpare: Tove Langseth

Tove Langseth satsar på Stockholm Marathon i år. Foto: Privat.

– Jag är 36 år, bor på Lidingö och är gift med Olle. Vi har tre barn som är 3, 6 och 8 år gamla. Jag jobbar som art director på världens roligaste byrå, DDB Stockholm. Sen ett par månader tillbaka har jag en blogg som heter rocknrollrunning.com.

– Jag har alltid sprungit mer eller mindre men med olika regelbundenhet. För ett år bestämde jag mig för att oavsett hur mycket jag har att göra, måste jag hinna med att springa ordentligt för att må bra. Så det senaste året har jag tagit löpningen till en ny nivå. Det finns alltid någon stund då man kan klämma in lite löpning, det handlar mest om prioriteringar.

Varför springer du?

-Jag springer för att låta hjärnan vila, det funkar som en slags meditation. Jag springer för att jag gillar att bli helt slut. Jag springer för att jag får så mycket energi av det och för att jag sover så mycket bättre. Och helt ärligt så springer jag för att få en stund bara med mig själv.

– Allra mest gillar jag riktigt långa distanspass, då glider man över i ett annat tillstånd som nästan är som en drog. Men jag har också upptäckt tjusningen med backintervaller och naturliga intervaller, då kommer tävlingslusten fram i en även om just dessa pass kan vara lite ångestfyllda precis innan man drar igång.

– Jag älskar att springa i skogen, gärna tidig morgon, då det bara är jag, rådjuren och en och annan hare vaken.

Ditt bästa löparminne?

– Åh, jag var på filminspelning i Budapest och frågade en kille i det lokala filmteamet om tips på var någonstans jag kunde springa morgonen efter. Han sa att han skulle återkomma men sen hörde jag inte av honom förrän det morgonen därpå ringde på min mobil och en röst sa ”Your car is here for your run”. Jag drog snabbt på mig löparkläderna, sprang ut på gatan där en svart BMW väntade på mig. En tystlåten herre skjutsade mig ut till Île Marguerite och sa ”I´ll pick you up in an hour”. Det var en otrolig morgon och runt hela ön sträckte sig en löparbana av gummi. Jag sprang mina härligaste 10 km någonsin och stretchade efteråt. Prick en timme senare körde bilen fram där han släppt av mig, jag klev in och fick skjuts tillbaka lagom till frukosten. Jag kände mig som Madonna!

Framtida löparmål?

– Jag ska springa Stockholm Marathon för första gången i juni. Jösses vad kul det ska bli. Min värsta farhåga är att vara sjuk just den dagen, det får bara inte ske. Nästan så man skulle skaffa ett sånt där steriliserat syrgastält som Michael Jackson hade. Jag har lovat mig själv att inte inbilla mig att jag är en elitlöpare den dagen utan springa i min egen takt och bara tävla mot mig själv. Framöver skulle jag vilja springa maraton i en massa olika städer, New York City Marathon ska jag absolut få till någon gång i livet även om kvaltiderna är rätt tuffa från och med nästa år.

– Har precis börjat springa i ett par Adidas adiZero Boston, lite tunnare sula än jag tidigare kört med. Känns otroligt bra och snabba – och dessutom snygga! Tidigare har alltid de visuellt tråkigaste skorna varit just de som jag blivit rekommenderad. Jag sprang precis Premiärmilen i mina adiZero och gjorde personbästa på 42,12 så nu är det mina turdojor.

– Jag kör alltid med tights, har några favoriter från Adidas och Casall. Tunn långärmad tröja i Dri-Fit/ClimaCool-material, gärna i någon fin färg men oftast blir det svart. Nagellack i en kul färg är alltid bra om man vill muntra upp det hela. Vätskebälte tar jag på mig om jag springer mer än två mil.

Kolla in Toves blogg.