Gyttjig stig är grejen!

Fokuserad maratonbloggare på väg in mot andra varvningen. På bilden till höger ser ni hur man såg ut efter 18 km gyttjebrottning på SpringCross. Foto (vänster): Peter Jakobsson.

För några veckor sedan undrade Salomon om jag ville delta i terrängloppet SpringCross, där man i år kunde välja mellan tre olika distanser; 6, 12 eller 18 km. Varför inte, tänkte jag och valde 18 km med ambitionen att genomföra tävlingen som ett kvalitativt långpass. Jag gillar ju stig och ju gyttjigare och stökigare desto bättre… Att loppet skulle bli en lerig historia insåg jag redan sekunderna efter att startskottet gick, då vi skulle passera en stor lerpöl. En del försökte hitta vägar vid sidan av, men jag kände att det var lika bra att plöja rakt igenom direkt – att försöka ”rädda” skorna var ingen idé. Tyckte lite synd om alla dem som valt att springa med nya, fina löparskor – kanske inte det optimala loppet att inviga sådana skor på.

Fick feeling ganska omgående och krutade väl på lite väl hårt i början. Pulsen var uppe i 95 % av max redan i första backen men kul som sjutton var det. Plockade folk i gyttjan, uppför och nedför. På platten blev jag däremot frånsprungen så jag vet vad jag behöver öva på… Kom in för första varvning efter ungefär 31 minuter (ca 5:10-fart). Andra varvet var betydligt jobbigare, fick betala för min överoptimistiska inledning och kände hur mjölksyran i benen tilltog. Lyckades ändå klara 12 kilometer på någonstans runt 1.02-1.03 men på tredje varvet var det stolpe ut. Fick slita som ett djur och ångrade att jag hade valt 18-kilometersklassen. Men känslan under hela loppet var ändå positiv. Gillar att springa i skogen och att att hjärnan sätts på prov när man måste välja smartast väg genom hinder som gyttjepölar och nedfallna träd.

Efteråt. Helt slut men lycklig. Foto: Privat.

På något mystiskt vis lyckades jag uppbringa krafter till en hyfsat snabb sista kilometer och spurtade i mål på 1.38, vilket räckte till damguld (fick man om man klarade loppet under 110 minuter) och en sammanlagd 27:e plats av 118 fullföljande i klassen 18 km damer. Lite trist kanske att de körde med bruttotid och inte nettotid, särskilt för oss som startade en bit längre bak i ledet och när de ändå hade chip. Men men. Kul var det ändå och inga problem att hitta rätt väg idag – föredömligt många funktionärer och väl snitslad bana. Kraschade i soffan när jag kom hem och sov som en klubbad säl hela natten. Jäklar vilket kul lopp! Kommer garanterat tillbaka nästa år och då tänker jag ladda upp bättre med mer sömn och bättre käk innan. Kanske lägga in några vilodagar före loppet också…

Fler som körde SpringCross igår? Eller kanske något annat lopp?