Nära maxpuls i Hagaparken

Regn, motvind och blåst – igår kväll var det tuffare än på länge att springa intervaller. Foto: Petra Månström.

Nu har vi april månad och perioden med lite tuffare träning inför Göteborgsvarvet i maj är inledd. Igår stod följande pass på programmet: 4-5 x (3 + 2 + 1 + 1 min) – vilan lika lång som längden på halva intervallen innan och sista minutintervallen gick rakt uppför en riktigt seg och jobbig backe. Vi skulle springa den längsta intervallen i vår tänkta tävlingsfart på milen och de kortare intervallerna lite snabbare. Syftet var att förbättra kondition, snabbuthållighet och benstyrka.

Jag ville hålla ihop passet bra och inte ta ut mig på första setet, vilket jag lyckades med också. Treminutersintervallen gick på en riktigt jobbig sträcka där vinden låg på rätt bra och mitt i härligheten fanns dessutom en liten backe. Pust, pust och allt det där. Jag försökte verkligen tänka på hållning, andning och löpteknik. Falla framåt, jobba med armarna och inte börja ”slugga”.

Ingen rast, ingen ro. Var bara tio slag från maxpuls på backkrönet under enminutersintervallerna – puh! Skärmdump från Garmin Connect.

Favoritintervallen under gårdagens pass var helt klart minuten uppför backen. Backlöpning gillar jag, där får jag lite mer nytta av min benstyrka än på platten. Hatintervallen var treminutaren och vilken slutsats drar vi därav? Jo, Petra måste köra mer längre intervaller och snabbdistanser. Pass jag hatar ännu mer än treminutersintervaller. Men de är grymma för såväl psyke som form… Vill tacka det grymma Running Sweden-gänget och speciellt Rubin som gjorde gårdagskvällen uthärdlig trots tjurig väderlek.

Fler som kört kvalitet igår i ”lite sämre” väderlek? Hur gick det?