Vilar mig i form

Det är inte lätt att vila – men viktigt. Foto: Colourbox.

Det är lätt att känna sig odödlig när man kommer hem från en träningsvecka. Man har levt som en proffslöpare: tränat, ätit och sovit. Inte behövt göra annat än just koncentrera sig på löpning. Då är det lätt att liksom bara ösa på och glömma bort att vila. Flera elitlöpare och rutinerade motionslöpare jag har pratat med bekräftar samma sak: skaderisken är överhängande för ambitiösa löpare som kommit hem från träningsläger och fortsätter att ösa på i samma tempo som på lägret utan någon som helst vilopaus.

Så vill jag inte ha det. Hade lite småproblem med hälsenskidan i början av året och det räckte för att göra mig nojig. I förra veckan sprang jag över 100 kilometer fördelat på bland annat två tuffa kvalitetspass och ett långpass på 42 kilometer – mycket för att vara jag. Jag vill inte bli en skadad löpare – jag vill få vara hel och kunna njuta av min träning så länge jag bara kan, utan avbrott. Så hela den här veckan kommer bli lugn och helt befriad från tuffa kvalitetspass. Jag kommer jogga lugnt och varva med styrketräning och cykling. I början av nästa vecka blir det snabba, korta intervaller, därefter några lugnare distanspass.

Lördag om två veckor är det Prag halvmaraton och då ska jag bara ha roligt. Men nu är det vila som gäller.