Petra Månström
Ett riktigt ”Kodak moment” under fjolårets fjällöpningshelg i Edsåsdalen. Foto: Petra Månström.
Ska inte bli långrandig så här på lördagskvällen. Väskan är packad och imorgon lyfter planet mot portugisiska Algarvekusten och en veckas löparläger i värmen. Kan inte med ord beskriva hur härligt det ska bli att få springa i shorts och linne!! Dessutom kan jag avslöja att vi under veckan ska spela in flera inslag till… DEN NYA SÄSONGEN AV SPRING!! Tjohooo!
Men det var inte det jag skulle prata om nu. Det jag ville berätta är att jag har fått massor av feedback från människor apropå min ”Vasadubbel” med Öppet Spår och Vasaloppet inom en vecka nyligen. Varför jag gjorde det är enkelt: jag ville testa pannbenet och se om jag klarade det, såväl mentalt som fysiskt. En värdefull prövning inför sommarens 24-timmarstävlingar inte minst. Men från en del håll är feedbacken inte lika positiv. Somliga tycker att jag är för ”extrem” och att det jag gör inte är sådant som gemene man klarar av.
Det är struntprat.
Människor klarar så mycket mer än de tror. Allt handlar om att ha rätt inställning och våga ge fingret åt jante. Jag är ingen superatlet, jag springer för att det är kul och för att det gör mig lite snyggare naken. Jag springer mina lopp dels för att det är kul och dels för att ha konkreta mål med min träning – förutom det långsiktiga och mer abstrakta ”hälsa för livet”-målet. Och jag tar aldrig varken träning eller tävling på blodigt allvar – däremot blir jag allvarligt bekymrad om efter loppet-ölet är dåligt upphällt…
Godnatt och kram på er alla!