Petra Månström
Idrottsläkare Dan Leijonwall om hur man undviker problem med benhinnorna. Foto: Colourbox.
FRÅGA:
Hej!
För lite drygt två år sedan blev jag biten av löparsjukan och har sedan dess försökt springa tre, fyra gånger i veckan. Ett återkommande problem har dock varit att jag haft ont i mina benhinnor. På vintern brukar det gå bra när löppassen är lite färre, men under våren och sommaren får jag ont om jag springer mer än tre pass i veckan. Jag försöker att springa på mjuka underlag men smärtan kommer ändå när jag kör längre pass. Känner jag att jag har överansträngt benhinnorna brukar jag ta någon eller några veckors uppehåll, men det löser aldrig problemet i längden.
Finns det något jag kan göra för att inte skada mina benhinnor? Jag har redan nya och bra löparskor.
Tack på förhand!
/Olle, Uppsala
SVAR:
Hej Olle!
Kul att du hittat löpningen! Tyvärr är du inte ensam om att ha ”benhinneproblem”, vilket drabbar majoriteten av de som börjar löpträna. Min erfarenhet är att det inte så ofta handlar om benhinneinflammation – den diagnosen är överrepresenterad både hos dem som ställer diagnosen själv och hos kvalificerade läkare. En artikel om detta finns på vår hemsida: www.idrottsdoktorn.se/artiklar/underbensproblem-hos-lopare.
För det första behöver man fastställa diagnosen genom undersökning – alla som har ont i underbenen har inte benhinneinflammation. Det handlar hos löpare oftare om smärta i den djupa vadmuskeln. Mer sällan kan smärtan bero på kompartmentsyndrom, syrebrist inom en muskelgrupp/muskelfascia. Upp till 10 % av alla långdistanslöpare drabbas förr eller senare av stressfraktur i fot eller underben.
För det andra behöver man efter symptomdiagnosen fastställa vad som ligger bakom besvären, vad som förorsakat dem. Den vanliga orsaken är att man överskridit sin förmåga i något avseende, d v s att man ställt högre krav på vävnaden som signalerar smärta än dess kapacitet. Man behöver därför i samband med undersökningen testa de förmågor som misstänks vara för låga; bl a koordination (= ”balans”) och stabilitet, styrka, uthållighet. En vanlig skademekanism är att träningen i något avseende stegras snabbare än vävnaden tål – man blir ”för bra för sin kropp”. Särskilt hos nyblivna löpare är det t ex vanligt att konditionen ökar snabbare än tåligheten i vissa mjukvävnader, något som kan resultera i inflammation. Inflammation är kroppens sätt att lösa konflikten genom läkning, något som i grunden är bra, även om det tillfälligtvis gör att träningsplanerna måste läggas om.
När man fått klart för sig vad som förorsakat besvären är det dags att åtgärda. Om orsaken misstänks vara brister i löpteknik behöver denna ses över, och vid bristande koordination (= ”balans”) gäller att öka denna genom särskild träning. Handlar det om bristande excentrisk styrka behöver denna sin typ av träning. Man bör samtidigt se över sin ordinarie träningsplan och skor, och vid behov ta hjälp av kunnig löptränare, idrottsnaprapat/sjukgymnast eller idrottsläkare.
Vänliga hälsningar,
Dan Leijonwall, idrottsläkare
www.idrottsdoktorn.se
Har du också en fråga till vår idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!