Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Visst, frostbitna kinder är kul men kanske inte hela tiden. Foto: Privat.
Varning för gnäll…
När jag flyttade till Stockholm förra året såg jag ljusa, ljumma sommarnätter på uteserveringar framför mig – inte mörka, råkalla vinterdagar. Råkyla som går genom märg och ben oavsett antal funktionella klädlager och tvingar en till överdrivet långa, varma duschar efter hemkomsten. Åtminstone känns det så just nu; jag vet ju att det finns en ände även på Stockholms ganska osexiga vintrar. Träningsmotivationen är inte precis på topp när väderleken är så här och JA, jag vet att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga klääääder. Men ändå – jag börjar faktiskt tycka att kyla, halka och mörker suger. Kanske skulle man bara ta bloggen, sig själv och ett par löparskor och dra till värmen? I kväll blir det nog ändå intervaller, synd bara att de inte kan ställa ut Avicii och ett par feta högtalare därute i Hagaparken, det hade höjt min motivation några snäpp…
Hur motiverar ni er att träna i kyla och mörker? OM ni nu sällan har möjlighet att komma ut och träna dagtid när solen (kanske) skiner?
