Veckans löpare: Lorena Gustavsson

Lorena Gustavsson efter Reykjavik halvmaraton. Foto: Privat.

Hur länge har du löptränat?

– Jag har löptränat till och från i cirka 6 år på lunkande motionärsnivå, på grund av sjukdom har jag haft längre uppehåll, men det senaste året har jag verkligen nördat ner mig.

Hur kom det sig att du började löpträna?

– I början kom löpningen som en naturlig utveckling av raska promenader i samband med viktnedgång. Har varit mer än dubbelt så stor som idag och det är ju inte att rekommendera. Låt oss kalla det hälsoskäl, eller rädda livet-skäl kanske? Det kändes löjligt att börja få ont överallt på grund av övervikt vid 16. Senare i livet har löpningen hjälpt mig självläka och självmedicinera depressioner, ångest, utbrändhet och massor av annat elände. Finns det en diagnos, så har jag den med största sannolikhet, men löpningen är också ett ypperligt botemedel, med största sannolikhet. Den har gjort mer för mig än åtta års gott och blandat av olika terapiformer och behandlingar! Mycket billigare, både för mig och pappa staten.

Tre bra saker som din löpning har gett dig?

– Tre saker bara?! Okej, då säger vi, en stark relation med naturen, en större motståndskraft mot yttre påverkan (stress med mera) och till sist har man ju fått en sjuj*vla allmänhälsa.

Ditt bästa tävlingsminne?

– Det var runt 7 km i Reykjavík Halvmarathon när vi sprang förbi en scen där de spelade Monty Pythons ”Always look on the bright side of life” live och jag började sjunga med jättehögt och alla andra löpare runt omkring mig blev jätteglada och många sjöng med. Det var ju trevligt att mina högst tvivelaktiga sånginsatser kunde generera sådan glädje! Det var en märklig men härlig känsla av gemenskap.

Tränar du annat förutom löpning? I så fall vad?

– Är lite av en gymråtta och fastnar ofta bland maskiner, hantlar och fitnessfolk, går på ett väldigt bra lokalt gym med familjär känsla så det blir att man hänger mycket där. Spinning tycker jag kompletterar konditionsträningen bra. Gillar också coreträning, på egen hand eller på pass. Hade jag oändligt med tid skulle jag kanske gå på lite hathayoga också, men det ser jag mer som livskvalitet/meditation än träning.

Närmaste mål?

– Hålla mig skadefri och lycklig och bygga på distanserna. Ultra är drömmen, kanske Swiss Alpine nästa år om det är realistiskt? Om ekonomin tillåter så är jag väldigt sugen på någon löparcamp men som student ser det väl lite mörkt ut.

Hur klär du dig helst när du springer?

– Väldigt tunt, svettas halva sjöar så fort jag kommer upp i arbetspuls. Kör på billiga funktionskläder, har inte så stora krav, bara det inte är för stort. Reahandlar löparkläder, ingen fashionista direkt. Är lite kärringen mot strömmen när det gäller utseende, mode och konsumtion. Men det drabbar ju ingen annan än mig, haha!

Favoritskor?

– Springer i ganska uppbyggda dojor, behöver det i dagsläget. Adidas Salvation 2 heter de om jag inte minns fel. Det är samma där, jag köper ett par som känns bra, sliter dem med hälsan och skaffar nya vid behov. Tror inte på överkonsumtion. Har testat lite barfota i somras på gräset, och då menar jag barfota, inte med ”barfotaskor”. Det känns som en paradoxal produkt?! Det var kul hus som helst, man kände sig väldigt lätt.

Har du någon löparförebild? I så fall vem?

– Markus Torgebys filosofi intresserar och inspirerar. Att han är en väldigt duktig löpare gör inte saken sämre! Tror mycket på enkelhet och att hälsan/det goda livet finns på en plattform som är så icke-materialistisk som möjligt. Sedan behöver man väldigt mycket annat också, kärlek, mat och allt det där, det räcker inte att flytta ut i en kåta för att må bra. Men han förespråkar ju just det enkla livet framför ”the fast life” och det tilltalar mig! Dock är jag väldigt bekväm med vissa saker, inkonsekvent som alla andra men jag försöker att inte döma andra för deras val, om folk inte dömer mig blir det en bra deal.