Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Fettmätning.

Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej!

För tre månader sedan var jag till min PT för att lägga upp träningen efter en skada jag haft. Samtidigt fick jag ställa mig på en ”fettvåg” för att mäta kroppssammansättningen. Jag hade ett BMI på 21,2 (är knappt 160 cm och vägde då 53.5 kg). Fettprocenten låg på 17,4 %. Nu tre månader senare gjorde jag samma sak igen. Jag har gått ner drygt ett kilo och samtidigt ökat i muskelmassa (BMI 20,6). Låter ju bra, men fettprocenten mättes denna gång till bara 13,2%. Är inte det alldeles för lågt (jag är 36 år)? Jag uppfattar mig själv som sund och inte alls mager och jag tränar 3-4 ggr/vecka på motionsnivå. Finns det någon anledning att vara orolig över detta och hur tillförlitliga är egentligen dessa mätningar?

/Stina

SVAR:

Hej Stina,

först av allt så vill jag gratulera då jag tycker det låter som du tillsammans med din PT fått ut väldigt mycket av era 12 veckors träning.

Vad gäller ”fettvåg” eller bioimpedans så finns det studier (Reliability and validity of bioelectrical impedance in determining body composition A. S. Jackson, M. L. Pollock, J. E. Graves, and M. T. Mahar;) som visar att de kan visa 3-7 % fel på fettprocenten. Det är även skillnad på en våg som du endast står på eller en handhållen mätare kontra en som mäter från fot till hand. Även andra saker kan spela roll som vätskeintag, tidpunkt på dagen och så vidare. Dessa variabler ska vara så lika som möjligt mellan de olika testerna.

Sker ”vägningen” på samma utrustning och med samma förutsättningar så skulle jag säga att du minskat fettmassan men däremot inte lägga så mycket fokus på siffran i displayen.

I litteraturen så skrivs det om att en fettprocent hos tjejer/kvinnor på 13-17 % är vad anses nödvändigt men detta kan så klart vara väldigt individuellt. Ett tecken på för låg fettprocent är oregelbunden och/eller utebliven mens, s k amenorré. Detta då fettet påverkar bildandet av hormoner viktiga för menstruation. Dessa hormoner har också en betydelse för bibehållande av benmassa. Så en långvarig period med låg halt kroppsfett med oregelbunden/utebliven mens kommer leda till en ökad risk för benskörhet (osteoporos).

Slutligen vill jag ge en känga till BMI, vilket jag anser är ett utmärkt värde att klassa en stor grupp eller befolkning (tusentals personer) men absolut inte säger någonting om kroppssammansättning och därför är helt förkastligt på individnivå.

Mitt råd till dig, Stina, är att lyssna på kroppen. Funkar allt som det ska och att du mår bra så väger det mycket högre än en siffra på en våg.

Fortsatt lycka till med träningen!

/Nicklas

Har du en träningsfråga till Nicklas? Mejla den till spring@svd.se!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar