Tuffa tusingar

Delar av det glada gäng som körde tusingar vid Stora Skuggan tidigare ikväll. Foto: Privat.

När jag körde intervaller ute vid Stora Skuggan tidigare ikväll slog det mig att här springer jag frivilligt fram och tillbaka på en asfaltsväg, det är mörkt och kallt men ändå alldeles underbart. Det är faktiskt rätt fascinerande, för det här hade jag aldrig utsatt mig för i mitt ”tidigare liv” när jag enbart körde jympa dag ut och dag in.

Stor del i att det var så roligt hade förstås Running Sweden-gänget jag körde med. Jag, Kattis och Thomas var väldigt jämna och turades om att dra: jag var piggast i början, Kattis i mitten och Thomas hade en vass spurt, så vi kompletterade varandra bra. Hade redan från början bestämt mig för att inte ta i för kung och fosterland på det här passet. Inte komma hem som en urvriden trasa utan full av ny energi. Det lyckades jag med också – flåsade bara riktigt mycket mot slutet av sista intervallen och så här såg intervalltiderna ut (en minuts ståvila mellan varje):

4:45 – 4:41 – 4:39 – 4:40 – 4:36 – 4:35 – 4:34 – 4:32

Ja, det gick ju riktigt snabbt det där. Kul att sista tusingen gick snabbast också. Lyckas jag springa nio kilometer till i den farten så lever ju milperset riktigt farligt… En annan iakttagelse jag gjorde var att det gick mycket lättare att ta ut steget nu – är övertygad om att idrottsmassagen jag fick i förra veckan har stor del i detta. Baksidan och sätesmusklerna var mycket mer avslappnade idag och har varit sedan förra onsdagen. Faktiskt en fantastisk känsla. Fler som kört intervaller idag?