Petra Månström
Fortsätter bildkavalkaden från 2011 med maj-juli. I maj nådde min löpning nya höjder under Göteborgsvarvet, jag persade med nästan tio minuter och upplevde mitt livs första runner’s high. En helt fantastisk upplevelse! Jag medverkade också i P4 Radio Stockholm där jag pratade om bloggar och Vårruset och sedan toppade jag mitt lag i nämnda lopp med de galanta damerna ”Johanna” och ”Karin”. Jonas Leijonhufvud, min forna nemesis från Stockholm Marathon 2010, fick för första gången nöjet att slå mig på ett lopp – han hann i mål några sekunder före mig på Milspåret.
Men vad gjorde det när jag tokpersade på Varvet några dagar senare. Den veckan går till historien som ”persveckan”. Två pers på en vecka – på milen och sedan halvmaran. Undrar om man får uppleva det igen… Nej, fel – undrar NÄR jag får uppleva det igen. Vi spelade in vårens sista Spring! på plats på Stockholms Stadion medan löparna i Stockholm Marathon sprang i mål och jag fick bland annat nöjet att langa sportdryck till Anders Szalkai på Odengatan. Vilket halleluja moment!
Det blev många svettiga tisdagar med Running Sweden i somras och endorfinkicken efter de där passen går inte av för hackor. De är beroendeframkallande! Har inte missat många Tough Tuesdays sedan jag började träna med Rubin och hans glada gäng i april. Jag och hundratalet andra kostymklädda löpare lekte Säpovakter när vi säpojoggade genom Stockholm och blev välkomnade av riksmarskalken himself, som hade med sig en hälsning från kronprinsessan och hennes Daniel.
Jag testade livet på luckan under några intensiva veckor, det var både annorlunda och utvecklande. Sedan blev det en hel hög långpass också, bland annat med Running Sweden. Minns fortfarande grispasset i juli, när kvicksilvret var uppe över 30 grader i skuggan och vi sprang bort till Ursvik, klämde Extremen (15 km) och sprang hem igen. Tre hypersvettiga mil. Uj uj.
Fortsättning följer…