Kenyanskt pass + after run!

Jag och Sirpa efter gårdagens progressiva pass med Running Sweden. Foto: Katarina Carlén.

När jag igår eftermiddag kollade i Running Sweden-schemat vad det skulle springas för pass så stod det bara lite kryptiskt ”surprise”. Överraskningen visade sig vara ett kenyanskt pass, alltså ett progressivt pass där man ökar farten successivt. De grupper som kunde komma i fråga för mig att springa med var grupp tre som startade på 5:10 min/km och gick ner till 4:20 min/km samt grupp fyra som startade på 6:10 min/km och gick ner till 5:20 min/km.

Lite irriterande att det inte fanns en grupp däremellan (det hade passat mig perfekt) men eftersom ingen sprang i grupp fyra valde jag att hänga på grupp tre och sedan släppa om jag tyckte det gick för fort. Det här är ju vinter, lågsäsong och inga hjältedåd ska utföras mer än kontinuerlig mängdträning för att bygga upp kroppen inför vårens och sommarens äventyr. Vill inte springa kvalitetspass där man måste riva och slita, sådant spar vi till säsongsträningen och tävling – på sin höjd tänker jag komma upp i tröskelfart så här års. Så jag accepterade att jag hamnade långt efter resten av gruppen, det gäller bara att veta vad man pysslar med och varför. Fick till ett riktigt bra pass som mer liknade ett tröskelpass än ett kenyanskt pass. Startade på 5:10 min/km och senare delen av det 6,4 kilometer långa kvalitetsblocket gick i en fart strax under 5 min/km. Perfekt!

Sedan följde nedvarvning och stretching på Planet Fitness, därefter gemensam promenix till närliggande O’Learys där jag och Kattis körde en uppskattad after run. Mer sånt, tycker jag – alltid kul att snacka lite mer avslappnat med sina löparpolare (inte alltid lätt att klämma fram det man har på hjärtat medan man kämpar sig genom en intervall, haha).