Att älska sig själv

Bryter trenden med svettiga löpbilder och visar den här bilden från tidigare idag, på väg hem från frukost på stan. Foto: Privat.

Många talar om samma sak, men det är först när man upplevt det själv som man verkligen förstår vad det handlar om. Det här med att rensa huvudet, skingra tankarna och kunna se klarare – allt tack vare en löprunda. När jag springer känner jag mig fri, allt är så okomplicerat och diverse problem får smarta lösningar. Jympa som jag höll på med väldigt mycket tidigare är himla kul men jag hamnade aldrig i så där meditativa och rofyllda tillstånd som nu när jag springer. Samtidigt som jag är glad att jag har hittat löpningen kan jag inte låta bli att tänka att jag borde ha gett den en chans tidigare. Men bättre ”sent” än aldrig!

Det här med att älska sig själv och ”först när du älskar dig själv kan du älska andra” är slitna klyschor. Men väldigt sanna! Löpningen har verkligen hjälpt mig att älska mig själv. Jag är stolt över hur jag har förändrats sedan jag började springa. Jag har blivit gladare, mer avslappnad och mer närvarande i nuet. Det låter kanske simpelt men betyder väldigt mycket. Jag tycker verkligen om det som löpningen har gjort och gör med mig.

Hur har löpningen påverkat dig? Vilken typ av löpning gillar du bäst? Hårda, svettiga pass eller lugna, sköna distanspass? Eller kanske något helt annat?