Veckans löpare: Jag var en soffpotatis i 20 år

Stefan Blomberg på upploppet av Lidingöloppet 2011. Foto: Privat.

Veckans löpare är Stefan Blomberg från Norrköping.

Hur länge har du löptränat?

– Jag började springa regelbundet under våren 2009 efter att ha tränat lite på Friskis under drygt ett år. Dessförinnan var jag en soffpotatis under cirka 20 år. Hade visserligen kortare avbrott för lite badminton, lättare jogging samt en period med enduro. Försökte även träna på gym ett tag men det rann ut i sanden. Nu har jag dock ägnat mig åt regelbunden löpning i drygt två och ett halvt år. I början sprang jag extremt långsamt och byggde på så vis upp kondition och tålighet under lång tid.

Vad är det bästa med löpning?

– Att det är så enkelt att bara snöra på sig skorna och sticka ut. Kort eller långt, full fart eller bara jogga lätt spelar inte så stor roll – det är så lättillgängligt med löpning. Sen tycker jag också att det är så otroligt skönt att springa. Endorfinerna när man springer fort och tar ut sig ordentligt är ljuvliga och avkopplingen när man springer en lugn långrunda är effektiv och skön.

Var springer du helst?

– Det varierar lite beroende på humör och period på året. Ibland springer jag helst långa och platta asfaltsrundor på gång- och cykelbanor i stan (Norrköping) medan jag under andra perioder gärna springer kuperade rundor i skogen. På sommaren brukar jag springa mycket på ett ställe som heter Vrinneviskogen där det finns flera olika löpspår på upp till en mil. Jag bor mitt i centrum och har drygt två och en halv kilometer dit, så det blir en bra uppvärmning. Sen blir det en bra nedjogg efteråt också när jag ska hem igen.

Bästa löparminne?

– Lidingöloppet 2011! Så otroligt häftigt – vilken fest och vilken utmaning. Jag bestämde mig direkt efter loppet för att springa igen. Jag sprang inte loppet så fort. Jag skadade en höft i början av sommaren och kunde inte köra någon tempoträning alls. Däremot kunde jag springa långa och lugna pass, så jag ägnade sommaren åt det. När jag sen klarade av Lidingöloppet, trots tidigare skadeproblem så kändes det som en seger, även om inte tiden var så imponerande (ca 3:30). För mig spelade det dock ingen roll, det var min debut och jag klarade det!

Springer du året om? Och hur håller du i så fall uppe motivationen under vintern?

– Jag försöker verkligen springa året om. Det gäller att hitta bra sätt att hålla igång och variera sig. Vinterlöpning kräver dock rätt utrustning. Slask är väl egentligen värsta läget, tycker jag. Annars kan snöpulsning vara en grym träningsform – snacka om mjölksyraträning! Jag springer gärna på löpband också, även om det tar några gånger att vänja sig vid att stirra in i en vägg när man springer.

Bästa pepptips?

– En kompis sa att ”det är nästan alltid skönt att komma hem från ett träningspass” vilket jag tycker stämmer. Känslan efteråt är väldigt skön. Jag brukar peppa mig med hur bra jag mår av träningen. Jag är en typisk feel good-löpare. Sen kan det vara peppande att anmäla sig till något lopp också, men jag tror att det är viktigt att kunna njuta av sin träning i vardagen, annars finns en risk att man tappar motivationen när loppet väl är över. Sen tycker jag om att läsa om andras löpning i tidningar och bloggar. Jag får stor inspiration av att till exempel läsa om hur de tränar. Jag blir också väldigt peppad av extrema prestationer som till exempel Jonas Buuds ultralöpning och Coltings ultraman. Inte för att jag själv någonsin kommer i närheten av något sådant, men det ger mig grym pepp!

Framtida mål (lång- och kortsiktiga)?

– Jag vill få vara hel och frisk så att jag kan fortsätta träna regelbundet och mångsidigt samt att få må bra och vara pigg i vardagen. Skador är så himla tråkigt och frustrerande. På sikt vill jag klara Lidingöloppet under tre timmar och maran under fyra timmar. 2012 ska jag springa Göteborgsvarvet och Lidingöloppet. Kanske avslutar jag 2012 med att debutera på maran i november. Jag kommer blogga lite under året om min träning och hur det går på loppen på http://www.jointhemovement.se/artiklar/om/lopning/av/jazzteffe

Tränar du något annat än löpning? I så fall vad?

– Jag tränar numera så mångsidigt jag bara kan. Tidigare tränade jag bara löpning och sprang fyra-fem mil i veckan. Tyvärr så överansträngde jag bland annat höfterna, vaderna och benhinnorna efter ett tag. Det blev för ensidigt helt enkelt. Numera springer jag bara två-tre mil i veckan. Men därutöver kör jag coreträning en gång i veckan samt blandat med roddmaskin, cykel, skike, simning, hopprep och gummiband – här får humöret och känslan i kroppen styra mycket. På det viset får jag till en bra träning för hela kroppen. Det blir också någon form av träningspass nästan dagligen, utan att det sliter ut mig. Jag märker också att farten på löppassen har gått upp när jag blivit starkare i hela kroppen och särskilt i bålen.

Vill du också bli Veckans löpare? Mejla till spring@svd.se och berätta lite om dig själv och din löpning!