Egodagar!

Jag och Frida efter lördagens 30-kilometerslöpning på Extremespåret i Ursvik. Foto: Petra Månström.

Tidigare tänkte jag att ledig tid ska tillbringas på resande fot, helst utomlands. Tills jag började med löpning och upptäckte min närmiljö – typ skogsspår och sådant som man knappt brytt sig om förut. Efter en jobbmässig ”Juholtvecka” med mängder av deadlines, möten, beslut att fatta och en massa annat kändes tremilen i Ursvik i lördags som ren njutning. Att få andas frisk luft och snacka om allt möjligt med mina medlöpare i tre och en halv timme var helt fantastiskt.

Sedan ta en varm dusch, slappa i soffan, käka en god middag och bara ta det lugnt, det är livskvalitet. 12 kilometer med Ingmar i söndags var också livskvalitet, jag var piggare efteråt än före. Sedan kom måndagen och den skulle absolut inte handla om löpning. Efter en stadig frukost och några timmars vila var det dags för pt-timme med Nicklas – i ett svagt ögonblick hade jag beställt ”en timmes hårdkörning no mercy” och jag var beredd på det värsta. Det blev det också. Efter uppvärmning med omvända armhävningar i Smithmaskinen körde vi först dips, Nicklas assisterade genom att hålla i mina fötter och jag kämpade på. Sedan passets höjdpunkt: kettlebells och armhävningar. Totalt 21 repetitioner per set – vi började med 11 kettlebellssvingar och 10 armhävningar. Sedan minskade antalet kettlebellssvingar med ett per set medan antalet armhävningar ökade. Följaktligen körde jag 1 kettlebellssving och 20 armhävningar sista setet. Alltså, armhävningar med trötta spaghettiarmar kan vara det jobbigaste jag kört i styrkeväg. Ibland vek sig armarna bara och jag föll ner på golvet. Mjölksyrehalten i armarna var nog inte nådig och jag svettades ymnigt. Nicklas manade på, jag skulle ner till vattenflaskan på golvet med bröstet och nudda den innan jag pressade upp igen. Inga ”ostbågeböjfusk”-hävningar här inte. Strikt och sanslöst jobbigt. 155 jäkla armhävningar blev det totalt tydligen. Puh. Nicklas påpekade försiktigt att det nog kommer kännas mest i armarna efter ett par dagar. Jag bävar…

Ska man orka med löpning, spinning och ”no mercy”-pass med Nicklas får man se till att ladda med vettigt käk… Foto: Privat.

Kröp iväg till duschen, åt en stadig lunch och några timmar senare var det dags för dagens andra pass – spinning under ledning av superduktiga Kattis. Jag har gått på en hel del spinningpass i mina dagar, som intensivast under mitten av 90-talet då jag körde minst ett pass om dagen. Knasigt, jag vet – men jag blir sådan när jag fastnat för något, haha. Det Kattis har som många andra instruktörer saknar är musik som jag gillar och ett sätt att mana på deltagarna som passar mig perfekt. Jag gillar ”untz untz”-låtar à la Avicii, David Guetta och liknande. När klassikern ”Encore une fois” med Sash! tonade ur högtalarna var min lycka gjord. Ska man köra ETT spinningpass i sitt liv ska man köra Kattis spinningpass på F&S Sveavägen!

Ja, de här tre dagarna var riktiga egodagar. Bara träning, god mat och avkoppling. För att jag är värd det och för att det gör mig så glad. Hur tillbringar du helst en egodag?