Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Per Thunberg under Stockholm Marathon 2010. Foto: Privat.

Hur länge har du löptränat?

– Jag har väl alltid tränat löpning men då har det varit som en del av fotbollsträning eller nåt annat. Fokuserad löpträning har jag sysslat med sedan 2007.

Vad är det bästa med löpning?

– Glädje! Glädjen när benen känns lätta och vill sprätta iväg. Glädjen av tunga ben dagen efter ett tungt tröskelpass. Glädjen när du springer med vänner, glädjen när du springer själv i skogen. Glädjen av att upptäcka en ny stad genom att springa genom den. Glädjen när man är på toppen på Västerbron för andra gången på Stockholm Marathon. Glädjen när man sätter nytt pers på sin 10,7-kilometersslinga och har världsrekordet för just den banan. Glädjen av att prestera och glädjen av att slippa prestera och bara njuta av att springa.

Var springer du helst?

– I oktobermörkret på en grusväg långt från gatubelysning och utan ficklampa. Ögonen klarar mer än vad man tror och alla sinnen skärps. Man hör sina andetag som en kamrat snett bakom sig. Hela skogen verkar lugn och tyst men plötsligt kan man höra nåt djur som tycker att man stör. Alla ljud blir tydligare och närmare. Fokus blir på att springa. Inte hur fort man springer eller hur tekniken ser ut, utan bara på att vara ute i naturen och springa. Det är en riktig energiboost. Eller så springer jag gärna i alperna mitt i sommaren på skrå ovanför trädgränsen. Stenhård klättring uppför, smala stigar längs en bergsvägg, paus med vidunderlig utsikt och en fika på någon alpstuga. Sedan fokus på att hitta ett bra steg nedför. Bara njutning, ingen klocka, inget pulsband, ingen GPS.

Bästa löparminne?

– Att korsa mållinjen på Stockholm Marathon 2010 tillsammans med min löparkompis. Vi hade peppat varandra runt hela rundan. Ibland var det jag som behövde pepp och ibland fick jag peppa henne. Båda kände att vi inte hade sprungit så fort om vi inte hjälpt varandra.

Springer du året om? Och hur håller du i så fall uppe motivationen under vintern?

– Ja, men jag åker mycket längdskidor så fort snön kommer. Löpningen är en del i längdträningen också för att behålla styrkan i benen och hjälpa till att förbättra flåset. Jag springer ungefär en gång i veckan när snön kommit. För mig är det inga problem att hålla motivationen uppe, jag tycker att vinterlöpning är underbart. När snön kommer dämpas ljuden och man hamnar närmare sig själv. Andedräkten blir synlig och man accepterar ett lite lägre tempo. Det enda som hindrar mig från löpning på vintern är att jag gillar längdskidåkning ännu mer.

Bästa pepptips?

– Svårt att säga. Oftast handlar det ju om att jag vill springa mer än jag har tid till. Framförallt handlar det väl att komma ihåg varför man tränar. Det kan ju vara för att nå ett mål eller bara för att man njuter av upplevelsen. Vilket det än handlar om så kanske man måste påminna sig om varför ibland. Om jag inte känner mig helt peppad tänker jag på hur bra jag mår när jag får springa. Om det är sista omgångarna av ett tufft intervallpass visualiserar jag målgången i nästa stora lopp med en klocka som håller på att rulla över den uppsatta måltiden. Det kan få mig att pressa mig de sista metrarna till den där lyktstolpen som just idag är placerad mitt framför kungliga läktaren på Stockholms stadion.

Framtida mål (lång- och kortsiktiga)?

– På lång sikt finns det hur mycket som helst. Nya lopp att uppleva. Klara mer, längre, snabbare, vackrare. Skulle ju vilja klara Gore-Tex Transalpine Run någon dag… På lite kortare sikt handlar det mest om att prestera så bra som möjligt på Vasaloppet och Stockholm Marathon. Jag har ofta en uppsättning mål inför varje lopp. Ett drömmål, ett realistiskt mål och däremellan en lite flytande gradering av målet. Oftast handlar det mer om att göra en plan för hur man har tänkt genomföra loppet. Det bygger ju naturligtvis på ett mål, men tiden och placeringen är ju egentligen bara ett resultat av hur väl man genomfört planen. Jag hittar (nästan) alltid något positivt att ta med mig från hur jag genomfört loppet och känner att jag nått målet även om det kanske saknas någon sekund eller någon placering.

Tränar du något annat än löpning? I så fall vad?

– Triathlon, längdskidor, multisport, cykel, simning. Allting som tar lång tid och låter jobbigt brukar jag dras till.

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar