Träna för en mara – eller för livet?

New York City Marathon gick av stapeln söndagen den 6 november. Foto: Scanpix.

Hade en intressant diskussion igår som handlade om den här rejäla motivationsdippen jag känner efter Frankfurt Marathon. Ska man träna för livet eller för ett lopp? Är inte risken för att hamna i sådana här svackor större om man fokuserar enbart på ett lopp i taget? Svårt att svara på egentligen. För mig skulle det vara svårt att ha ”bra hälsa och snygg kropp” som enda mål med min träning. Då blir man ju liksom aldrig nöjd, målet blir väldigt diffust och kan ändras med tiden.

Ska man kanske ha ”bra hälsa” som något slags diffust huvudmål och sedan skaffa sig flera mindre delmål som är mer mätbara, som ett antal olika lopp där man försöker sänka kraven på sig själv? Istället för ett megastort delmål per år i form av Maran? Svårt. Lyckas man med maraprojektet känner man sig ju väldigt nöjd, men om man av någon anledning misslyckas blir ju fallet desto hårdare. Man kan ha en dålig dag, man kan bli sjuk och så vidare. Bättre då kanske att satsa på kortare distanser som medger fler tävlingsstarter per år.

Vi kom nog inte fram till något egentligt svar i vår diskussion – mer än att det är lätt att hamna i en dipp om man fokuserar för mycket på ett enda lopp. Och är det maror man vill syssla med (utan att jogga runt dem som ”turist”) får man väl helt enkelt acceptera att det är så här maratonlöpning är.

Hur tänker ni om det här?

(PS: Malin Ewerlöf Krepp besvarade nyligen en läsarfråga om tappad motivation. Läs hennes svar här. DS.)