Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Wilson Kipsang från Kenya vann Frankfurt Marathon tidigare i år – bara fyra ynka sekunder från världsrekordet. Foto: Patrick Sinkel/Scanpix.
Det här med att kunna prestera när det gäller, en medveten och planerad kraftsamling, är det vad vi menar med vinnarskalle? Har funderat en hel del på det där. Och den eventuella skillnaden mellan pannben och vinnarskalle – eller är det samma sak? Nej, det kan det väl inte vara? För mig är pannben snarare ett mått på kämpaglöd och beslutsamhet, något man plockar fram när omständigheterna tvingar en till det. Kanske tar man hem en arbetsseger om man har tur, envishet lönar sig. Vinnarskalle är snarare ett tillstånd man befinner sig i, när såväl fysisk som mental form är i total harmoni. Man har en begåvning och sopar banan med konkurrenterna när man har flyt.
Frågan är vem som är mest nöjd över att vinna? Den som kämpat hårt och fått utdelning eller den som prickade in en dag då allt stämde. Risken med det sistnämnda är ju att man efter en sådan händelse letar ihjäl sig efter samma tillstånd, utan att nödvändigtvis hitta det. Vad tror ni?
