Vrider och vänder…

Luftade faktiskt löparskorna idag – för att jag kände för det. Blev drygt åtta kilometer lufs i skogen med Ingmar och Helena. Foto: Privat.

Jag är glad över att ha bra människor i min omgivning. Människor som bryr sig, frågar hur jag mår och undrar om jag vill ses över en pepp-frukost eller ett yogapass. Veckan som gått har jag träffat kompisar, druckit några vinglas och pratat om livet. Ja, på något sätt har jag nu under helvilan upptäckt livet utanför löpträningen. I fredags kändes det faktiskt riktigt skönt att bara komma hem från jobbet och slappa i soffan – utan att behöva känna att jag måste ge mig ut och klämma ett antal kilometer.

Läser kommentarerna från er underbara läsare apropå inlägget om ambivalens och blir rörd. Ni är tydligen många därute som följer mig och ni kommer med smarta och bra råd. Byta fokus, tagga ner lite med löparambitionerna, kanske testa nya träningsformer eller bredda bloggen till att bli en träningsblogg snarare än en ren löparblogg. Jag blir så glad över att få så mycket fin input.

Jag känner ju att det här med att blogga är förbaskat kul, men det har blivit lite för mycket löpning nu. Kanske varvar jag lugna löprundor med boxning, yoga, styrketräning och rullskidor. Har ju en klassiker att tänka på! Sedan vägrar jag låta ett elakt virus stoppa min framfart i spåret och på andra ställen. Men jag måste lyssna inåt och där har ni varit till stor hjälp. Fortsätt tala om vad ni vill läsa mer om och vad ni inte vill se mer av. Det är jätteviktigt!

Kram på er!