Tomhet fast ändå inte

Jag och Ellinor tillbringade flera timmar på maratonexpot i Frankfurt. Varenda monter detaljstuderades och vi shoppade en hel del. Foto: Privat.

Före Frankfurt Marathon kändes livet liksom uppdelat i ”före och efter maran”. Tänka strategiskt, inte köra för långa pass för tätt inpå och försöka ladda rätt. Sedan blev det ju pannkaka ändå på grund av sjukdomen, men sådant kan man ju inte skydda sig från. Nu är det hela över och på ett sätt känns det väldigt skönt. Jag kan planera träning utan att behöva ta hänsyn till något stort lopp som hägrar. Jag kan springa Tömilen med ett gäng vänner bara för att det är kul och för att bastun efteråt är så skön. Jag kan köra Bore Cup bara för att få till mina snabbdistanspass. Jag kan planera in galna löparevents bara för att det är så himla kul.

När jag tänker tillbaka på Frankfurt Marathon tänker jag allt mindre på själva loppet men desto mer på resan. Jag och min eminenta gel-langare och vän Ellinor hade en finfin helg med god mat, dryck, totalnördig löparshopping på maratonexpot och ”vanlig” shopping på stan. Vi bodde på ett riktigt flott hotell där frukostteet serverades i silverkannor av vänliga damer i dräkt, croissanterna var extra frasiga och champagnen exemplariskt torr och välkyld. På måndagen mötte vi upp våra löparkollegor Patrik, Henrik och Ken på stan för en långlunch med ännu mer maratonsnack och vi hann med ännu lite mer shopping innan det var dags att åka hem.

Flera av svenskarna vi träffade i Frankfurt hade rest dit lördag kväll, hämtat upp nummerlappen söndag morgon, sprungit loppet och sedan åkt hem söndag kväll. Ett sådant upplägg fungerar ju, men då missar man den här totalupplevelsen som vi hade. Jag kan verkligen rekommendera att kombinera ett lopp med lite semester. Och är du löparnörd själv underlättar det förstås om ditt ressällskap också är det…

Vart åker ni helst och springer lopp?