Petra Månström
Sluta hetsa – och börja prestera. Foto: Colourbox.
När man åker på en sådan här riktig sjukdomssmäll som jag har gjort nu får man en massa tid att tänka. På vad man egentligen håller på med och varför. Och vad man vill med framtiden. Ja, jag älskar att inspirera andra till egen träning. Det är så häftigt att få höra om hur jag med min blogg inspirerat andra att själva sätta igång och springa, oavsett utgångsläge. Det är så häftigt att få rapporter om lopp ni sprungit, om träningsläger ni varit på och hur löparskorna självklart hänger med i resväskan – vart ni än ska. Att jag haft – och har – den effekten på andra människor är fantastiskt kul.
Men hur roligt tycker jag det är att rapportera om pulskurvor, snittider och ”pers eller inte pers”? Nja, inte så jättemycket. Jag springer ju framför allt för att må bra och hålla mig i form och det kan man göra utan att persa på varje lopp. Jag mår helt enkelt inte bra av att ha jättetydliga mål med min löpning, jag är nog en sån som tar löpardagen som den kommer. Då mår jag som bäst. Som på Göteborgsvarvet där jag egentligen bara skulle jogga runt och ha kul. Sedan blev det mitt livs lopp.
Jag mår som bäst när jag släpper allt vad tidsmål heter. Ska det vara så svårt att komma ihåg?