Vill du springa snabbare? Men gör det då!

Man kan påverka sitt liv mer än man tror. Det gäller också löpningen! Foto: Colourbox.

Vill du ha drömjobbet? Men skaffa det då! Vill du dejta snyggaste killen eller tjejen? Fråga om hon/han har lust! Vart vill jag komma? Jo, jag tänker på det här att det oftast blir som man tänker. Tänker man att inget kommer att gå bra och att allt suger – ja, då blir det oftast så också. I många år tänkte jag själv att jag inte var värd ett mer spännande jobb än det jag hade och att drömjobbet var helt onåbart. Jag menar, skriva om sin hobby och få betalt för det, det är ju liksom för bra för att vara sant. Tänkte jag.

Men en dag bestämde jag mig för att tänka annorlunda. So what om de flesta på mitt jobb verkade vara nöjda med att sitta där de satt och vara nöjda med att lönen trillade in den 25:e varje månad, varför måste jag vara likadan? Vad är det värsta som kan hända? Jo, att man får ett nej. Så jag satte mig ner och började ringa runt till en massa olika tidningar. Tjatade hål i huvudet på x antal chefredaktörer, fick nej, nej och åter nej. Men hör och häpna: till slut hade jag övertalat två av dem att köpa artiklar av mig. Helt galet roligt var det, minns fortfarande känslan!

Plötsligt hade jag kommit in på en journalistutbildning som var väldigt svår att komma in på. Jag sålde fler artiklar och startade mitt eget företag. Grym känsla! För varje framsteg jag bockade av tvingade jag mig själv att tänka på den där dagen när jag var som mest less på mitt dåvarande jobb och hur det faktiskt gick att byta inriktning. Jag har aldrig ångrat att jag bytte bana och jag var inte heller purung när jag gjorde det: jag var 28 när jag kom in på journalistutbildningen.

Så nu sitter jag här och är maratonbloggare. Bland annat. Lustigt det kan bli. Och vad vill jag nu då, vad längtar jag efter? Jo, det vore kul att springa lite snabbare. Hur göra? Jo, VÅGA springa fort. VÅGA lägga på ett kol och se vad som händer. För vad är det värsta som kan hända? Jo, att man blir lite trött. Kanske lite för trött om man satsat för hårt. På Göteborgsvarvet tidigare i år vågade jag chansa och det höll – hela vägen in i mål. Om man inte vågar chansa vet man aldrig hur långt man kan gå! Och oftast kan man nå mycket, mycket längre än man tror…

Det var dagens filosofiska reflektion från Petra som kanske tagit lite för mycket hostmedicin…