Lidingöångest!

När man springer sköna skogsrundor som den i lördags med Markus Torgeby, då känns det som tusen gånger roligare än att tävla. Foto: Privat.

På lördag är det meningen att jag ska springa Lidingöloppet och jag hoppas verkligen att jag kommer till start. För jag har fått tidernas förkylning med snor och hosta. Jag som inte har varit sjuk på flera år! Det är inte rättvist och timingen suger ju! Dessutom vet jag inte om jag har lust att tävla. Egentligen är jag mer sugen på att springa långa, härliga rundor i fjällen just nu. Eller varför inte i skogarna runt Bogesunds slott som i lördags?

I söndags drog jag till Ursvik för att springa milspåret, som en sista formcheck inför Lidingöloppet. Det var runt 15 grader och halvklart, luften mättad av syre. Efter några kilometer kom kroppen igång, stegen kändes lätta och det gick inte att springa långsammare än runt 5:30 min/km trots att jag verkligen försökte. Det var en fantastisk känsla! Hoppas jag kommer att känna så på lördag! Jag lekte mig runt banan utan att ens bli svettig och efteråt körde jag lite övningar i utegymmet och sedan lite burpees, armhävningar och situps ute i gräset med E.

Just nu känner jag att det är så här jag vill att min löpning ska vara! Rolig, kravlös och försnyggande! Lidingöloppet på lördag…tja, den dagen den sorgen. Samtidigt vet jag ju att jag kommer att ha kul när jag väl är igång. Hur känner ni andra?