Fråga läkaren: Löpning och epilepsi

FRÅGA:

Hejsan!

Jag är en tjej på 22 år som har haft en mild grad av epilepsi sedan jag var 2 år och har idag knappt några anfall alls ( knappt 1½ gång per år  ) och undrar om det är möjligt att gå/halv springa ett maraton när man har detta. Ska studera i Shanghai nästa år  2012 och tänkte att det skulle vara roligt att utmana sig själv. Idag går jag mest långa rundor och simmar , även ibland på yoga. Är det ens möjligt att göra detta när man har epilepsi och lagligt med tanke på att dem har krav vid andra sjukdomar? Läkarna uppmuntrar knappast till motion,utan vill helst att man ska sitta stilla .

Hur ska man börja och lägga upp allt med motion och mat. Vad ska man fundera på innan man börjar ? Är väldigt tacksam för svar och tips :)

Mvh Susanna

SVAR:

Hej Susanna!

Epilepsi är ett kroniskt tillstånd som beror på störningar i hjärnans elektriska funktioner. Dessa förändringar leder till vad vi känner som epileptiska anfall. Orsaken till epilepsi är okänd i de flesta fall och kan vara genetisk. Svårighetsgraden varierar mycket mellan individer, från kortvariga medvetandeförluster/frånvaroattacker till svåra krampanfall med risk för bestående skador.

Med hjälp av sunt förnuft och bra läkemedel kan de flesta med epilepsi delta i någon form av idrottsaktivitet. Den viktigaste faktorn är att hålla anfallen under kontroll. Vissa aktiviteter kräver särskild försiktighet, såsom t ex simma under vattnet/dykning, boxning/kontaktsporter och flygsporter. Förutsättningen för dessa
aktiviteter är relativ anfallsfrihet.

Krampanfall inträffar sällan under eller efter träning – i den medicinska litteraturen finns bara enstaka rapporterat fall med ansträngningsutlösta kramper. Under de många tävlingar jag varit medicinskt inblandad i har jag bara sett krampanfall vid ett tillfälle, en person i publiken. Man har stor erfarenhet av att regelbunden motion, särskilt aerob aktivitet (t ex löpning), kan förhindra anfall och minska anfallsfrekvensen. Eftersom människor med epilepsi ofta har varit överbeskyddade under uppväxtåren, och dessutom utsatts för fördomen att fysisk aktivitet kan vara skadlig, är det vanligt med inaktivitet och följder av detta, något som således till nackdel ur epilepsisynvinkel. Anfall med kramper innebär dessutom en stor fysisk belastning, vilket man tål sämre som otränad. Fysisk aktivitet bör särskilt hos människor med epilepsi påbörjas under övervakning, helst långsamt upptrappande under veckor till månader, särskilt om personen är otränad – men detta gäller ju även för personer utan epilepsi, om man vill hålla sig skadefri. Långdistanslöpning kräver även ”långdistans”-planering, d v s att förbereda sig i tid och ha en rimlig uppträningsperiod – ju längre lopp desto längre framförhållning i träning och kostupplägg.

Samma sak gäller kosten – samma grundrekommendationer som för alla idrottare. Man bör vara särskilt försiktig med olika kosttillskott och extrema dieter, inte minst av det skälet att dessa är medicinskt obeprövade och kan vara skadliga.

En annan försiktighetsåtgärd, som de flesta med epilepsi känner till, är att bära med/på sig dokumet/nålknapp under träning/tävling som anger att personen har epilepsi. Det blir då lättare att få bra hjälp snabbt när ett anfall kommer.

Sammanfattning: Inga generella hinder finns för att löpträna eller tävla om man har epilepsi. Tvärt om är det ofta en hjälp till att hålla anfallsfrekvensen låg och motverka den ohälsa som inaktivitet ger. Vid tveksamheter bör man alltid rådfråga sin idrottsläkare eller neurolog.

Vänliga hälsningar,

/Dan Leijonwall
Specialistläkare
Aukt Idrottsläkare