Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Paula Radcliffe gör en kort – numera oförglömlig – kisspaus men vinner ändå London Marathon 2005.
Nej, rubriken syftar varken på sex eller på att begå sin maradebut. Det jag har i åtanke är den typ av oskuld man blir av med när man för första gången vågar släppa en rejäl brakare under intervallpasset – högt så att alla hör – eller när man delar skydd bakom en gran medan man så att säga gör sig av med onödig barlast. Barlast som obönhörligen måste göras av med innan löpningen kan fortsätta. Förstår ni då vad jag menar utan att jag behöver vara bokstavlig?
Jag gillar verkligen löpare. Allt som oftast är det (till synes) okomplicerade människor som har ett avslappnat förhållande till kroppsljud, kroppsvätskor och kroppen överhuvudtaget. Det som behövs göras för löpningen – det gör man liksom. Utan omsvep och utan att orda alltför mycket om saken. Jag hoppas att jag själv kan bli sådan någon gång.
Jag kan förresten avslöja att jag redan blivit av med min löparoskuld. Den som vill ha fler detaljer kan fråga Ellinor… Hur är det med er andra?
