Vila svårare än att träna stenhårt

Det var ett grymt taggat och duktigt gäng som under överinseende av Rubin och Catti körde 10 x 60 sek-intervaller alldeles nyss. Foto: Petra Månström.

Jag har ju tjatat om det här med den viktiga vilan ett tag och det tänkte jag fortsätta med. För jag hoppas att det jag skriver kanske sår ett frö hos någon eller några andra av er läsare – i så fall har jag lyckats. Har redan märkt att de inlägg jag hittills har skrivit om att våga ta det lugnt ibland har varit väldigt uppskattade – många upplever att de har fått en aha-upplevelse och en viktig påminnelse om att träna balanserat.

I morse inledde vi med ett lugnt och skönt pass på ungefär fem kilometer före frukost. Terrängen häromkring är ju rejält kuperad så helt superlätt gick det inte, men tempot kändes behagligt och landade någonstans runt 6:30 min/km. Perfekt! Lite stretching efter halva passet och sedan ännu mer när vi kommit fram. In i duschen och så dags för frukostbuffé – lätt dagens bästa måltid. Vill man vinna mitt hjärta för evigt ska man helt klart bjuda mig på en pangfrukost ;-)

Sedan fick vi lyssna på ett intressant föredrag om löpteknik och löpskolning. Jag är väl inte världsbäst på detta, men alltid intressant att få ord på sådant man ”bara gör”. Att det finns mycket tid att vinna på en mer ekonomisk löpstil var också skönt att höra – bara genom att sluta svänga med kroppen i sidled kan man kapa massor på alla distanser.

Rubin McRae inledde sitt föredrag med att presentera Running Swedens träningsfilosofi som jag tyckte var så vettig och sund att jag var tvungen att lägga ut den här. Särskilt det om att låta träningen bli en del av resten av ditt liv gillade jag. Foto: Petra Månström.

Nu tar jag det lugnt på rummet en stund innan det är dags för nästa prövning: 90 minuters styrketräning med Rubin och Catti. Jag känner på mig att det kommer bli apjobbigt…