Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Från vänster: Helena, jag och Jenny efter dagens långpass på Lidingöloppsbanan med Running Sweden. Foto: Privat.
Som vanligt efter ett bra långpass snurrar endorfinerna runt i kroppen och soffan är det enda vettiga stället att hänga på. Idag var det återigen dags att springa på Lidingöloppsbanan, den här gången första och sista milen. Bra att även få springa första milen då man lätt ”glömmer bort” hur jobbig den är: visst är den förhållandevis flack jämfört med resten av banan men den är absolut inte helt lättlöpt. Som tur var hade jag bästa möjliga löpsällskapet idag i form av Ingmar, Helena och så ett jättegäng från Running Sweden med superproffsiga Thomas och Catti i täten. De lyckades med den på den här banan ganska svåra uppgiften att hålla ett jämnt tempo och peppa oss andra.
Dagens pass: sträcka 22,44 km, tid 2:12:16, snittfart 5:53 min/km, höjdstigning 268 m. Skärmdump från Garmin Connect.
Löpningen flöt på bra och tempot var lugnt, men jag fick en rejäl tankeställare idag. Tempot – runt 6 min/km – brukar ju kännas som ”piece of kaka” för mig, men idag upplevde jag att det var ganska jobbigt ändå. Tänkte lite på hur jag tränat den senaste tiden och inser att jag stegrat intensiteten rejält sedan genomklappningen i Prag i början av april. Fyra och en halv månads hårdkörning med 1-2 tuffa kvalitetspass samt ett ganska långt långpass vecka ut och vecka in sliter ju i längden ut kroppen. Den där lätta och pigga känslan jag hade efter Göteborgsvarvet har inte infunnit sig den senaste tiden och nu känner jag att det är dags att stanna upp och sortera besticken lite. Jag vill ju vara hungrig och lätt i kroppen på Lidingöloppet, så nu är det slut med hårdkörningar som gör mig sliten som en trasa. Nu blir det istället bibehållen mängd fast med lätta, lugna distanspass med ett gäng stegringslopp inbakade. Det borde i kombination med bra mat göra att kroppen kommer på banan igen.
Jag tränar ju inte för att lyckas på ETT lopp utan för att jag älskar löpning och vill hålla på med det HELA livet…
