Längsta löppasset sedan Lidingöloppet!

Jag omgiven av tre fantastiska Running Sweden-ledare (fr v Anders, Thomas och Catti) som gjorde dagens tuffa långpass till en riktigt rolig upplevelse. Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild.

Lika bra att säga det på en gång: Utan fantastisk pepp från ledarna Anders, Catti och Thomas hade jag förmodligen gett upp efter 22 kilometer och tagit tunnelbanan hem. Men de lyckades prata mig hela vägen fram till startpunkten och dagens facit blev alltså 28 kilometer löpning varav 15 oerhört krävande kilometer i Ursvik Extreme-spåret. Hade hört en hel del om den där slingan, att den bestod av en hel hög jobbiga backar varav vissa var helt omöjliga att springa uppför. Kan väl inte riktigt påstå att det stämde, visserligen höll vi ett ganska moderat tempo runt 6:10 min/km och förtog oss inte på något sätt, men jag är säker på att det hade gått ganska bra att springa uppför alla backarna om man sprungit lite snabbare.

I dagens tryckande hetta var det dock skönt att hålla nere tempot lite. Den krav maga jag ägnat mig åt de senaste dagarna satt förstås också kvar i kroppen, så jag var inte så sugen på att bränna av långpasset i 5:30-fart – därför valde jag att springa med 2.45-gruppen som skulle hålla en fart som inte skulle vara snabbare än 6:00 min/km. Lite överraskande var jag enda deltagaren i den gruppen idag, så jag fick äran att springa med hela TRE ledare. Lyx!

Testade en ny löparfrisyr idag – nöjd med att få undan håret från ansiktet! Foto: Petra Månström.

Den första biten fram till starten av Ursvik Extreme-spåret var skön och lättsprungen i morgonsvalkan. Sedan började kuperingen ganska direkt och jojo-löpningen tog vid. Men det fanns även några sköna avsnitt över gräsängar och stigar där lutningen var lite mer sansad. Ta emot med händerna som någon påstod att man behövde göra i någon backe behövde jag inte göra, men det beror kanske på vilken tid på säsongen man springer. Nu var det torrt och fint överallt. Visst bar det över rötter och stenar och det brantade på rejält stundtals, men det var absolut inte oöverkomligt. Kan vara skönt för andra som också är sugna på att testa Storstockholms kanske tuffaste terrängspår.

Dagens långpass, höjd- och pulsdiagram. Sträcka: 28,00 km, tid: 2:57:37, snittfart: 6:20 min/km, snittpuls: 150 (80 % av max), höjdstigning: 376 m.

När Ursvikspåret var färdiglöpt väntade en hemjogg som började med att vi letade febrilt efter vatten att fylla på flaskorna med. Till slut hittade vi till vår stora lycka ett öppet omklädningsrum där vi bälgade i oss svalt, gott vatten. Sedan följde en sanslöst seg löpning där jag hela tiden funderade på om jag skulle ge upp och ta tunnelbanan hem eller om jag skulle gå in i närmaste butik och köpa en iskall läsk. Men jag bet ihop, försökte ta till mig ledarnas uppmuntrande pepp och så ÄNTLIGEN var vi framme. Puh!

Nu är jag rejält manglad men nöjd med att ha klarat av längsta löppasset sedan Lidingöloppet 2010! Stort tack till Catti, Thomas och Anders för peppningen och fotograf Micke Sjöblom som dokumenterade passet i bild. Fler som kört långpass i hettan? Eller är det svalare där ni befinner er?