Blåst på konfekten

En läsare har börjat motionera men säger sig aldrig ha upplevt endorfinkicken efter ett träningspass. Foto: Colourbox.

Fick följande intressanta läsarmejl som jag gärna vill dela med mig av. Vore kul att höra era kommentarer om dilemmat som tas upp:

Hej Petra,

Jag är medelålders man med måttlig övervikt som börjat simma, promenera hastigt, röra mig regelbundet med varierande intensitet, allt i avsikt att hålla nere blodtrycket, få magen någorlunda platt samt att må bättre. Jag inser vikten av att motionera, trots att jag tycker att det är måttligt roande, rent av mördande tråkigt. Magen har blivit något plattare, jag har blivit en aning smidigare, min kondition är inte så dålig längre, mitt egentligen inte så stora sug efter öl har gått ner. Min kosthållning är nu bättre balanserad. Men ett nöje att motionera? Inte alls. Ett livsnödvändigt ont.

Jag kan svälja att jag inte kommer att motionera mer än så här, jag tycker att det duger bra att jag håller lite koll på tiden när jag simmar 1000 m (ja, tiden sjunker), jag vill inte bli jämförd med någon alls. Jag har ingen tävlingsinstinkt. Så långt allt väl. Emellertid, den s k endorfinkicken som alla påstår infinner sig när man motionerar, var tusan är den? Den som påstods skulle bli en belöning, den som påstås gör att man bli piggare omedelbart efter ett pass, den infinner sig inte. Jag börjar tro att det är bara vissa människor som får den och att jag inte är en av dem. Hur förklaras detta?

”Blåst på konfekten”

När jag läser mejlet slås jag genast av att skribenten inte alls verkar ha särskilt kul på sina pass. Jag funderar på om inte avsaknaden av träningsglädje kan ha bidragit till den uteblivna träningskicken. Jag menar, jag får sällan kickar av att göra saker jag tycker är tråkiga. Ett råd skulle kunna vara att testa andra träningsformer. Men sedan tänker jag att det kanske också handlar om inställning. Är inställningen att passet är aptråkigt tar man kanske inte i så mycket som man skulle kunna göra och endorfinkicken kommer aldrig. Bara några tankar från mig – vill gärna höra vad ni andra tycker också.