Manglad på längden och tvären

Från vänster: jag före dagens tuffa tisdag med Running Sweden och stretching efter avklarat pass i Hagaparken. Foto: Petra Månström.

Det bränner i vaderna, låren känns som stockar och andhämtningen är tung. Det börjar göra lite ont i axlarna och jag tittar på Garmin. 400 meter kvar! Hur sjutton ska jag orka?

Running Swedens tuffa tisdagar är inte att leka med, det har säkert framgått med plågsam tydlighet. Men dagens pass såg faktiskt värst ut hittills: 3 x (1000 m + 800 m + 600 m + 400 m + 200 m + 100 m). 45 sekunders ståvila mellan intervallerna och tre minuters stående setvila. Totalt 9,3 km kvalitet i farter snabbare än mitt nuvarande personbästa på milen. Giftigt! Men det roligaste är att jag trots en seg och ointresserad kropp lyckades hålla ihop det hela riktigt bra. Sista setet gick visserligen lite långsammare än de två övriga men det har jag överseende en kvav och varm dag som denna.

Dagens kvalitetspass sprangs på en hyfsat kuperad väg i Hagaparken. Underlaget var grus och asfalt om vartannat. Skärmdump från Garmin Connect.

Patrick och Lisa ledde gruppen som skulle ligga på en fart runt 4:30 min/km. Mina tusingar gick på 4:23 – 4:23 – 4:37. Hängde med gruppen hyfsat bra på första och andra setet, men sedan började krafterna sina. Inte så konstigt kanske när man redan kört 6,2 km kvalitet. Är ändå nöjd med att kunna klämma den sista hundringen i 3:19-fart och då låg jag äntligen inte sist i gruppen utan först! Sprintdistansen är verkligen min kopp te… Allt över 200 meter är däremot apjobbigt. Kanske ska byta gren…

Snackade lite med Per som talade sig varm för sina Newton Running-skor, ni vet de där pjucksen som ska vara byggda för att främja framfotslöpning. Blev väldigt nyfiken på att testa… Några fler här som har provat skorna och kan berätta om sina erfarenheter?