Är du smygare eller rivstartare?

Hej, jag heter Petra och är oftast en ”Smygare” – när jag springer ensam. Med sällskap, som här med MarathonMia, är det ”Rivstartaren” som gäller. Foto: Privat.

Ni som glatt spänstar iväg så fort ni har stängt ytterdörren kan sluta läsa nu. För det här inlägget vänder sig till er som liksom jag då och då tycker att det känns lite fånigt att ”bara sätta igång och springa”. Förstår ni hur jag menar? Det handlar alltså inte om att komma igång och träna utan det där om huruvida man ska gå några snabba steg så man kommer bort en bit från porten innan man sätter igång. Eller om man ska våga rivstarta direkt.

Jag känner mig ofta lite töntig och uttittad när jag iklädd full löparmundering inklusive tung elektronisk utrustning lämnar porten hemmavid. Jag brukar fippla lite med Garmin och låtsas att jag väntar på att den ska hitta satelliterna – fast den redan har gjort det – bara för att komma bort en bit från porten. Dock ska jag tillstå att jag vissa dagar, dock fortfarande extremt sällan, känner mig så pass mycket ”on top of things” att jag vågar köra direkt – oavsett om folk vänder sig om och tycker att man är en jobbig hurtbulle.

Ja, det handlar om självförtroende. Ja, det handlar säkert om personlighet. Vem är du? ”Rivstartaren” eller ”Smygaren”?