Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Kände mig inte så fotogenisk idag, så jag visar en bild på mig och coach Ingmar från ett pass för några veckor sedan. Foto: Petra Månström.
Vaknade i morse och försökte kliva ur sängen. Men det gick inte så bra – för benen vägrade böja sig. Så jag fick liksom rulla mig ur sängen och hasa fram till kaffebryggaren. Kände lite på mina ömmande benmuskler och tyckte synd om mig själv. Ångrade att jag inte sovit i kompressionstightsen. Fixade frukost och parkerade i soffan där jag tyckte ännu mer synd om mig själv.
Orsaken till all denna träningsvärk? Gårdagens spycirkelpass såklart. Kan faktiskt inte minnas när jag senast hade en sådan här grym träningsvärk.
Ni vet väl den där känslan av att verkligen ha tagit ut sig, att ha använt muskler och flås. Så kände jag i morse. Midsommaraftonens lotusställning på picknickfilten hjälpte väl kanske inte till att forsla bort slaggprodukter ur benen på ett optimalt sätt och spädde förmodligen på värken. Skrev några ömkliga ”tyck-synd-om-mig”-uppdateringar på Facebook innan jag tvingade mig själv ur soffan och ut på en återhämtningsjogg. Annars skulle väl antagligen de närmaste dagarnas träning vara helt spolierad.
Jodå, det blev åtta kilometer i sexminutersfart. Mer än så varken ville eller borde jag springa. Måste erkänna att det var svårare att komma ut på det här superlugna passet än på Running Swedens mördarpass på tisdagar… Men det är väl så det ska vara ibland – det är ju i alla fall midsommardagen.
